Ä

r forskarna överens

?

Foto: SXC

En av tvistefrågorna handlar om hur vanlig mobbning är. Inom svensk mobbningsforskning har siffran fem till åtta procent eller cirka en individ per skolklass blivit något av ett riktmärke. För de som mobbas under längre tid, över minst två skolterminer, rör det sig om en till två procent.  Det finns dock forskare som anser att siffran är betydligt högre än så.

En annan skiljelinje är hur mobbningen ska definieras. Att mobbning är fråga om kränkande handlingar som upprepas är flertalet forskare överens om. Däremot är man inte lika överens om själva uppsåtet. Vissa menar att det måste finnas ett medvetet uppsåt att mobba, medan andra menar att uppsåtet är underordnat. Detta har betydelse för hur man ska förklara att mobbningen uppstår och hur den ska åtgärdas.

Annat som forskarna är oense om är effekterna av de mobbningsprogram som skolorna köper och använder. Ny forskning visar att effekten oftast uteblir eller att programmen i vissa fall ökar mobbningen, medan annan, modern forskning, bland annat av Brottsförebyggande rådet, menar att dessa program minskar mobbningen med i genomsnitt 20 procent, detta i en internationell jämförelse.

När det gäller vad som skapar mobbningen finns det en rad olika förklaringar som sträcker sig från social inlärning till att mobbningen är genetiskt betingad hos oss som däggdjur.

Däremot tycks det numera råda samsyn om bristerna i den tidiga mobbningsforskningen som först och främst intresserade sig för mobbning hos pojkar utifrån en tolkning av mobbning som aggressivt beteende. Forskarna är numera överens om att mobbning kan ta olika former, att den kan utövas av pojkar och flickor samt att könspecifika mönster kan förekomma.  Detta får till följd att förnyade förebyggande och åtgärdande insatser borde anpassas till kön och även till den faktiska typen av mobbning.

Tillfrågad expert: Peter Gill, professor i pedagogik, Högskolan i Gävle