Läsning

Sök.

Prenumerera

Registrera dig för vårt nyhetsbrev gratis.

Mer information

Tror du atmosfären i butiker påverkar dina inköp?

Ja, ofta

207

Ibland

Nej, inte alls

Vet inte

Totalt antal röster: 298
Visa tidigare frågor

Läs om vad som får oss att handla mer i butikerna, i en artikel från forskning.se.

Hitta direkt.

Skicka vykort

Dyslexi

Dyslexi är ett språkbiologiskt handikapp som drabbar ungefär 5-8 procent av befolkningen. Forskningen inom ämnet spänner över flera ämnesområden, från biologi och genetik till psykologi och språkforskning. Tillsammans kan denna forskning ge oss en komplett bild av varför problemen uppkommer och hur vi kan göra det lättare för barn med dyslexi att lära sig läsa och skriva.

Vad är dyslexi?

Teorierna om vad som ligger bakom dyslexi har under åren varierat. På sjuttiotalet började forskarna intressera sig för den så kallade fonologiska förklaringsmodellen, den modell som det idag råder stor enighet om bland dyslexiforskare.

Fonologi handlar om hjärnans förmåga att uppfatta språkets ljudmässiga uppbyggnad. Det har inget med nedsatt hörsel att göra, utan handlar om hur hjärnan uppfattar och behandlar språket. Den som har dyslexi kan ha ett eller fler av följande svårigheter:

Bristande fonologisk medvetenhet innebär att personen har svårt att skilja mellan olika närliggande ljud i språket. Det kan visa sig genom att man har svårigheter att uppfatta rim eller att bygga nya ord genom att byta ut stavelser.
Bristande fonologiskt arbetsminne innebär svårigheter för läsaren att komma ihåg det han eller hon just har läst. Början på ordet eller meningen glöms bort innan läsaren kommit till punkt.
Bristande fonologisk ordmobilisering innebär att det tar lång tid för läsaren att hitta det lästa ordet och dess betydelse i sitt inre ordförråd.

Dessa tre svårigheter kan alltså uppstå enskilt eller kombinerade med varandra i varierande grad. Klart är dock att det vanligaste problemet bland dyslektiker är problem att stava samt svårigheter att läsa med flyt och förståelse, dvs en bristande fonologisk medvetenhet. Endast en tiondel av alla dyslektiker bedöms ha problem med alla tre faktorerna.

Ärftlighet

Dyslexi är till stor del ärftligt och det har forskarna vetat länge. Det finns dock ingen specifik gen som orsakar dyslexi utan en förändring hos ett antal av de gener som kodar för vår språkliga förmåga. Människans arvsmassa består av 25 000 till 30 000 gener. Juha Kere professor i molekylär genetik vid Karolinska institutet, har lyckats lokalisera ett antal områden i arvsmassan som är intressanta för uppkomsten av dyslexi. Att sedan identifiera exakt vilka gener det rör sig om, hur de samspelar och hur de ärvs från generation till generation är en svår uppgift. Ett sätt att undersöka dyslexins genetiska bakgrund är att studera släkter som har en hög frekvens av dyslexi. Det är dock viktigt att komma ihåg att det genetiska arvet bara är en av många faktorer som har betydelse för hur stora läs- och skrivproblemen blir för en dyslektiker.

Går att kompensera

Även om dyslexiproblematiken delvis är ärftlig, är det viktigt att komma ihåg att det inte enbart är biologiska faktorer som avgör hur stora läs- och skrivproblem ett barn får. Andra viktiga faktorer är hur mycket språklig stimulans barnet får i sin hemmiljö samt vilken undervisning barnet får i förskolan och under de första skolåren.
Även barnets egen förmåga att utveckla olika strategier för att kompensera för sina problem, får betydelse för hur god deras läs- och skrivutveckling blir. En del barn utvecklar till exempel en mycket god förståelse av vad de läser som kompensation för att de läser långsammare. Men alla sätt att kompensera är inte fördelaktiga i längden och oftast räcker strategierna inte till när barnet blir äldre och möter större krav på läs- och skrivförmågan. Det är viktigt att ett barn som drabbas av dyslexi blir uppmärksammat tidigt i sin språkliga utveckling för att få adekvat träning. Det är de tidiga insatserna i barnets utveckling som är de viktigaste, för att barnets läs- och skrivutveckling ska bli så normal som möjligt. Ju senare insatserna sätts in desto mindre effekt har de.

Diagnos och hjälpmedel

Det finns inget entydigt sätt att fastställa diagnosen dyslexi. Flera olika yrkesgrupper — läkare, psykologer, speciallärare och logopeder — arbetar med att diagnostisera dyslexi. Oberoende av om diagnosen är ställd eller inte är det viktigt att veta att det finns en mängd olika hjälpmedel för den som lider av läs- och skrivsvårigheter. Böcker på band eller skiva är ett sätt att kunna ta del av skön- och facklitteratur. Biblioteken kan hjälpa till med inlästa böcker och tidningar. I skolan har elever med behov av extra stöd rätt att få pedagogiska insatser och hjälpmedel.

Pedagogiska metoder och hjälpmedel för yngre barn

Enligt Mats Myrbergs konsensusprojekt* (2006) finns det en rad viktiga generella faktorer i en lyckad läs- och skrivpedagogik för yngre barn med dyslexi. Bland annat följande:

Det är viktigt att man ägnar mycket tid åt läs- och skrivinlärningen.
Det är viktigt att de specialpedagogiska insatserna sätts in tidigt för att eleven inte ska hinna drabbas av en negativ självbild eller fastna i användandet av verkningslösa strategier.
Det är viktigt att eleven får känna att han eller hon lyckas i sitt arbete "Jag kan!"
Läslusten är viktig för att eleven ska känna motivation att lära sig läsa.
Läraren måste för att bedöma var i sin läs- och skrivutveckling eleven befinner sig, uppmärksamma och förstå de strategier eleven använder för att klara sina uppgifter och därifrån hjälpa eleven vidare i sin utveckling.
Läraren måste också känna till och bemästra olika metoder för att hjälpa barn med dyslexi. Det finns ingen universalmetod, alla barn lär sig bäst på olika sätt.
Det är viktigt att eleven får en-till-en-undervisning av sin lärare.
Det är viktigt att eleven får träna sina fonologiska förmågor.
Datorbaserat stöd till eleverna kan också vara till stor hjälp om det används rätt. Datorn får inte ersätta kommunikationen med läraren, programmet får inte heller var för svårt att hantera.
Det är viktigt med upprepad högläsning där eleven får läsa samma text flera gånger och känna att det går bättre och bättre, samtidigt som det blir tydligt för läraren vilka fel som blir kvar och alltså är de största stötestenarna för eleven.

*
Konsensusprojektet ger svenska läsforskares samlade mening om läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivinlärning och läs- och skrivinlärningspedagogik. Inom projektet arbetar forskare med bakgrund inom pedagogik, psykologi, medicin och språkvetenskap. Syftet är att bringa reda i var forskningen står i frågor kring dyslexi och övriga läs- och skrivsvårigheter, samt att skapa en så samstämmig syn i forskarvärlden som möjligt.

Bild på broschyren: Vad säger forskning om dyslexi

Den här sidan om dyslexi är framtagen i samarbete med Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté som gett ut broschyren - Vad säger forskningen om dyslexi? Ovanstående text är ett smakprov från broschyren.
Ladda ner broschyren.