Kärnkraft

Sök.

Prenumerera

Registrera dig för vårt nyhetsbrev gratis.

Mer information

Tror du atmosfären i butiker påverkar dina inköp?

Ja, ofta

272

Ibland

Nej, inte alls

Vet inte

Totalt antal röster: 382
Visa tidigare frågor

Läs om vad som får oss att handla mer i butikerna, i en artikel från forskning.se.

Hitta direkt.

Skicka vykort

Nästa

Föregående

Hur hanteras kärnavfallet?

Det första året efter användning förvaras kärnavfallet isolerat i en kylvattenbassäng inne i kärnkraftverket. Sedan mellanlagras det i andra vattenbassänger i 40 år. Först därefter slutförvaras avfallet inkapslat 500 meter ned i berggrunden. För Sveriges del kommer den slutförvaringen att ske i Forsmark, Östhammars kommun. Det beslutet fattades i juni 2009 och är resultatet av fem års omfattande platsundersökningar, med borrningar och analyser, som gjorts av Svensk Kärnbränslehantering (SKB). Arbetet har genererat runt 600 vetenskapliga rapporter. Omkring år 2015 förväntas bygget av kärnbränsleförvaret kunna starta och de första kapslarna kan deponeras runt 2023.

Internationell samsyn

Sveriges arbete med slutförvaring av använt kärnbränsle har rönt stort internationellt intresse, särskilt när det gäller lokal förankring av frågan. Lokal acceptans och politisk beslutsförmåga är nämligen ett problem i flera andra länder.
Det finns ett brett internationellt samförstånd kring principen att använt kärnbränsle ska slutförvaras i system med flera barriärer på stora djup i geologiska formationer. Däremot innebär olika länders olika geologiska förutsättningar, och därtill olika avfallstyper, att metoderna att hantera kärnavfall skiljer sig åt mellan länder. Den politiska opinionen likaså.

Miljöproblem som måste hanteras

Det använda bränslet är mycket radioaktivt och avfallet är ett av kärnkraftens mest omdebatterade miljöproblem. Efter 1 000 år har den mesta av den direkta strålningen försvunnit. Men fortfarande efter 1000 år är kärnbränslet giftigt och måste hållas isolerat i närmare 100 000 år till. Idag skeppas använt kärnbränsle från svenska kärnkraftverk med fartyget Sigyn till Oskarshamn. Där ligger CLAB, ett centralt mellanlager för använt kärnbränsle som förvarar de använda bränslestavarna 25- 30 meter ned i vattenbassänger under marken. Vatten dämpar strålningen och kyler bränslet.

Olika typer av avfall

Ett kärnkraftverk genererar tre typer av avfall: driftavfall, rivningsavfall och använt kärnbränsle. Endast 5 procent av allt radioaktivt avfall är använt kärnbränsle. Men det står för hela 99 procent av avfallets totala radioaktivitet. Det högaktiva avfallet har så hög strålning att det måste skärmas av (med vatten, bly eller betong) och kylas ner.
Det radioaktiva avfallet delas upp i låg-, medel-, och högaktivt avfall. Man kan också dela in det i kort- och långlivat avfall utifrån hur lång tid de radioaktiva ämnena finns kvar i avfallet. Det utbrända bränslet med bränslestavar och styrstavar är högaktivt avfall. Låg- och medelaktivt avfall kan bestå av skyddskläder, verktyg och utbytta delar som använts inom aktiva områden i kärnkraftverken, till exempel filter. Det lågaktiva avfallet kan hanteras på två sätt. Antingen behandlas det på kärnkraftverket och placeras i kärnkraftverkets eget markförvar, eller så hanteras det tillsammans med det medelaktiva avfallet. En del lågaktivt avfall har så låg aktivitet att det efter källsortering och rengöring kan hanteras som vanligt icke-aktivt avfall.

Läs mer om framtida hantering i fråga 9 — Utmaningar inom kärnkraftsforskningen

Faktaruta

om olika avfall

Lågaktivt avfall som sopor och annat mjukt material packas i balar. Skrot och övrigt hårt material packas i lådor eller containrar. En del av det lågaktiva avfallet läggs i markförvar på kärnkraftverkens industriområden. Efter 50 år har radioaktiviteten sjunkit till nivån i den omgivande naturen och avfallet är då inte längre farligt ur strålningssynpunkt. Övrigt lågaktivt avfall slutförvaras i SRF (Slutförvar för radioaktivt driftavfall), nära Forsmarks kärnkraftverk.

Medelaktivt avfall blandas med betong och gjuts in i plåt- eller betonglådor som kallas kokiller. De förvaras i ett mellanlager på kärnkraftverket innan de transporteras till SFR där de förvaras i stora bergrum. Avfallet består bland annat av sopor, skrot, isoleringsmaterial och använda skyddskläder. SFR tar även hand om en del radioaktivt avfall från sjukvård, industri och forskning. Efter 500 år har avfallets radioaktivitet minskat till den nivå som finns naturligt i berget runt omkring.

Högaktivt avfall uppstår när bränslet i en reaktor byts ut. Det är då mycket radioaktivt och varmt och placeras i vattenbassänger på kärnkraftverket. Vatten skyddar mot strålning och kyler bränslet. Efter ett år transporteras bränslet till ett så kallat mellanlager: CLAB - Centralt mellanlager för använt kärnbränsle - i Oskarhamn med det specialbyggda fartyget m/s Sigyn. I CLAB mellanlagras bränslet i vattenbassänger i 40 år. Under tiden minskar värmeutvecklingen från kärnbränslet, vilket underlättar den fortsatta hanteringen avsevärt. Dessutom har radioaktiviteten i bränslet minskat med 90 procent.

Efter cirka 40 års mellanlagring ska kärnbränslet kapslas in och transporteras till det så kallade slutförvaret i Forsmark, Östhammar. Där ska det ligga 500 meter ner i urberget för att isoleras från människan och natur i 100 000 år. Kapslarna är tillverkade av koppar med inre behållare av gjutjärn och rymmer cirka två ton avfall. Totalt blir det ungefär 6 000 kapslar. All hantering av utbränt kärnbränsle kontrolleras av svenska myndigheter, EU och FN.