-
Global fetma
-
Varför är amerikaner fetare än fransmän?
Frankrike och USA har många likheter. Båda är rika industriländer, ledande västländer dit moderniseringen kom samtidigt, och i båda länderna blev slankheten ett ideal från 1890-talet och framåt (innan dess förekom det att kvinnor i borgarklassen bar vadderade kläder för att se fylligare ut).
Ändå skiljer sig de båda länderna radikalt åt i hur väl man har lyckats leva upp till detta ideal. I USA är idag omkring 30 procent av den vuxna befolkningen feta — de har BMI, Body Mass Index, över 30 — medan andelen feta i Frankrike ligger på endast omkring 10 procent. USA är det fetaste landet i västvärlden, medan Frankrike är ett av de smalaste.
Vad beror denna dramatiska skillnad på? En del av den kan sannolikt förklaras av att genomsnittsamerikanen åker bil och tittar på teve mer än den genomsnittlige fransmannen och därför troligtvis rör sig mindre. Men det finns också forskare som hävdar, att en stor del av förklaringen ligger i djupgående kulturella skillnader mellan de båda länderna i synen på mat och måltider.
Klyfta mellan Europa och USA
Den franske sociologen Claude Fischler, chef för ett tvärvetenskapligt forskningsinstitut i Paris, har specialiserat sig på att studera attityder och föreställningar kring mat i olika länder. I början av 2000-talet ledde han en mycket omfattande undersökning av attityder till mat och måltider i sex länder: Frankrike, USA, England, Tyskland, Italien och Schweiz. Sammanlagt har drygt 7 000 personer intervjuats.
Undersökningen visar att den stora klyftan går mellan kontinentaleuropa och USA, medan England ligger någonstans mitt emellan. Som de verkliga motpolerna framträder Frankrike och USA. Skillnaderna i attityder kan förklara en hel del av skillnaden i fetma, tror Claude Fischler.
— När amerikanerna talar om mat, talar de om näringsvärde och hälsa, säger han. Det är bara fett, proteiner och kalorier. När fransmännen talar om mat, talar de om smak och kvalitet. I intervjuerna återkommer fransmännen ofta till glädjen i att sitta till bords och dela en god måltid med vänner eller familjen. Amerikanerna säger inte ett ord om att det finns något nöje med att äta.
Trots att amerikanerna ständigt tänker på sin hälsa i samband med maten, lyckas de dåligt med att leva upp till kraven: bara en tredjedel säger att de själva äter hälsosamt. Bland fransmännen, som mest tänker på njutning, säger tre fjärdedelar att de äter hälsosamt. För mycket oro runt maten tycks vara kontraproduktivt.
Valfrihet mot tradition
En annan skillnad mellan länderna är att amerikanerna ser ätandet som individens eget ansvar, medan måltiderna för fransmännen är förankrade i en social tradition. I svaren på intervjufrågorna betonar amerikanerna hela tiden hur viktigt det är med valfrihet; av detta skäl föredrar de till exempel en glassaffär med femtio smaker att välja på framför en som har tio. Fransmännen, däremot, satsar på affären med tio smaker, där de antagligen bedömer chansen som större att glassen är hemgjord och av god kvalitet.
I USA intas en stor del av måltiderna individuellt och på språng, medan fransmännen håller hårt på sin måltidsordning med frukost, lunch och middag. En stor undersökning från 2002, gjord av den franska motsvarigheten till Folkhälsoinstitutet, visar att nio fransmän av tio fortfarande äter på detta sätt, de ägnar sammanlagt en och en halv timme per dag åt dessa tre måltider, och åtta av tio äter sin middag med familjen. De här skillnaderna har stor betydelse för fetmaepidemin, säger Claude Fischler:
— Den amerikanska synen utgår från en underförstådd hypotes om att individen själv kan reglera sitt matintag så att det är i balans. Men den hypotesen är faktiskt inte vetenskapligt bevisad. Jag tror att vi behöver stöd av kollektiva, sociala regler.
— I Frankrike finns det en stark kultur runt måltiderna, med ett antal principer som de flesta fortfarande håller med om: att man ska anpassa maten efter årstiderna, att det är viktigt med fasta måltidstider och så vidare. Jag tror att de här reglerna har skyddat många fransmän mot fetma. Maten tillhör en kollektiv och social sfär, där det är en självklarhet att man sätter sig till bords vid ett visst klockslag och inte äter mellan måltiderna.
Större portioner
Det finns ytterligare en förklaring till varför amerikaner är tjockare än fransmän, de äter helt enkelt större portioner. Tillsammans med den amerikanske forskaren Paul Rozin, professor i psykologi vid University of Pennsylvania, har Claude Fischler visat detta i en originell jämförande studie.
I sina respektive hemstäder, Paris och Philadelphia, valde de båda forskarna ut elva par restauranger som var så lika varann som möjligt: ett par lokala pizzerior, ett par kinesrestauranger och så vidare. De sökte reda på rätter som stod på matsedeln på båda ställena, beställde in dem, och vägde maten på en våg som de hade med sig.
I tio av de elva fallen var portionerna större i Philadelphia. I genomsnitt var de amerikanska portionerna 25 procent större än de franska. De båda forskarna jämförde också portionsstorlekarna på likvärdiga recept i en fransk och en amerikansk baskokbok, och mätte storlekarna på jämförbara matförpackningar i franska och amerikanska snabbköp. Hela tiden var tendensen densamma - de amerikanska portionerna och förpackningarna var genomgående större än de franska.
Överflödets land
Det finns många experiment som visar, att större portioner faktiskt får oss att äta mer. Hur stark denna drivkraft är visade Brian Wansink, professor i marknadsföring vid Cornelluniversitetet i USA, när han i ett försök delade ut två veckor gamla popcorn i påsar av olika storlekar till biobesökare. Trots att försökspersonerna beskrev de gamla popcornen som äckliga, åt de betydligt mer av dem om de fick en stor påse än om de fick en liten.
Därför är det inte överraskande, att fetmaepidemin i USA de senaste fyrtio åren har ackompanjerats av en trend mot större förpackningar och växande portionsstorlekar. Starkast är denna trend på snabbmatsställen. McDonald's pommes frites-påse är tre gånger så stor som på 1960-talet, och Seven Eleven erbjuder läsk i den groteska frigolitmuggen Double Gulp, som innehåller 1,9 liter och cirka 800 kalorier.
Även om den amerikanska tendensen till supersizing av portionerna har accelererat de senaste årtiondena, så har den gamla traditioner. Redan i början av 1800-talet rapporterade europeiska resenärer om de enorma portioner som serverades i USA — ett överdåd som redan då handlade enbart om kvantitet, inte om kvalitet. Historikern Harvey Levenstein, som skrivit flera böcker om amerikansk mathistoria, förklarar det här bland annat med att USA byggts av invandrare som flytt från fattigdom och svält. De kom till ett land med rika jordbrukstillgångar, ett "land of plenty", överflödets land, där överdådet av mat blev ett sätt att visa att de inte behövde svälta mer.
Skillnad i barnuppfostran
Även den amerikanske historikern Peter Stearns ser USA och Frankrike som motpoler. I sin bok om synen på kropp och skönhet i den moderna västvärlden, Fat History, ställer han frågan varför fransmännen är så mycket smalare än amerikanerna. Förutom de skillnader jag tidigare nämnt, sätter han fingret på ytterligare några saker som han tror är av betydelse.
En stor skillnad gäller uppfostran av barnen. I USA har man under större delen av 1900-talet haft en mycket liberal syn på barns mathållning, där barnen får bestämma mycket själva och maten gärna används som mutor och tröst. Så icke i Frankrike. Där ser man barndomen som en period av inskolning i goda matvanor. Både i hem och i skolor och ibland med auktoritära metoder, inskärps vikten av att kunna äta en varierad kost, att småätande är förkastligt och att en måltid ska bestå av flera rätter i måttliga portioner och ätas på en bestämd tid.
En annan skillnad är att den amerikanska synen på övervikt sedan gammalt präglas av moraliserande tongångar, medan den i Frankrike alltid varit mer saklig. Ända sedan Sylvester Graham i mitten av 1800-talet har den amerikanska offentligheten befolkats av måttlighetspredikanter och bantningsprofeter som föreskrivit sträng återhållsamhet, ofta med religiösa övertoner. Att vara fet är med detta synsätt att vara moraliskt klandervärd, kanske rentav ett tecken på synd. Kan man inte leva upp till de hårda kraven blir resultatet skuldkänslor och dåligt samvete — en erkänt dålig grund för att ändra livsstil.
Fransk matkultur skydd mot fetma?
Många av de fenomen som ligger bakom fetmaepidemin är globala och Frankrike är ingen isolerad ö. Ändå har skillnaderna mellan Frankrike och USA fortfarande betydelse, fastslår Peter Stearns i förordet till den andra upplagan av Fat History, som utkom 2002. Fetman fortsätter att vara ett betydligt mindre problem i Frankrike än i USA och enligt Stearns är även ökningstakten långsammare i Frankrike. Resultatet talar för att den franska angreppssättet fortfarande fungerar bättre än den amerikanska, konstaterar han.
Frankrike har en djupt förankrad matkultur som tycks utgöra ett visst skydd mot fetmaepidemin, medan matkulturen i USA tvärtom tycks göra medborgarna där extra sårbara. När även Frankrike nu konfronteras med ökande fetma, särskilt bland barnen, är det typiskt att myndigheterna reagerar med åtgärder som ska stärka den traditionella matkulturen. År 2004 blev Frankrikes parlament det första i världen att lagstifta om förbud mot läsk- och godisautomater i skolorna.
Miki Agerberg
Vetenskapsjournalist och författare till boken Ormen i paradiset - om den globala fetmaepidemin (Prisma 2007)
