Många forskare har försökt sätta siffror på hur stor andel av fetman som kan förklaras genetiskt. Resultaten varierar mycket kraftigt, bland annat på grund av att man använt olika metoder.
— Våra studier tyder på att det genetiska arvet kan förklara fetman till ungefär 50—60 procent, säger Finn Rasmussen, läkare och docent i epidemiologi vid Karolinska Institutet.
Det innebär att barn till överviktiga eller feta föräldrar löper 10 till 15 gånger större risk att drabbas av övervikt än barn till normalviktiga föräldrar.
— Men att ha anlag för fetma räcker inte, säger Finn Rasmussen, ingen människa kommer att bli fet under en pågående svältkatastrof.
För att bli feta måste vi ha tillgång till mycket mat. Våra gener förändras inte heller så snabbt att de kan vara en förklaring till de senaste årens fetmaepidemi. Därför blir det vanligare att också söka orsakerna utanför det rent medicinska fältet; i våra förändrade rörelsemönster med minskad fysisk aktivitet, i förändrade kostvanor och genom påverkan av socioekonomiska faktorer. Det finns en ojämlikhet i fetma och skillnader mellan sociala klasser. Arbetsliv och stress kan också vara en del av förklaringarna. Vid stress ökar bland annat utsöndringen av stresshormonet kortisol, som gör att fettet har lättare att lagras i buken. Forskning om skiftarbetare visar att de har en högre benägenhet att utveckla övervikt än de arbetskamrater som är verksamma på dagtid.
— Tidigare trodde man att fetma var något som orsakades av bristande karaktär. Idag vet vi att det kan vara en kronisk sjukdom som kräver behandling, säger Finn Rasmussen. Övervikt däremot ses inte som en sjukdom, utan som ett risktillstånd.
Under större delen av mänsklighetens historia har viktökning och fyllighet setts som ett tecken på hälsa och välstånd. En stor kroppshydda har varit en överklassmarkör. Så är det inte idag. I överflödssamhället, där fetmaepidemin nu grasserar, är det istället den slanka kroppsbyggnaden som associeras med framgång, makt och kontroll.
Fetma
—en klassfråga
Det finns ett mycket starkt samband mellan socioekonomiska faktorer och fetma, något som visats i en rad studier. Den nationella folkhälsoenkäten visar att fetma är betydligt vanligare bland arbetare än bland tjänstemän. Värst drabbade är kvinnliga förtidspensionärer. Den som har problem med ekonomin drabbas också i större utsträckning av fetma än den som har det bättre förspänt ekonomiskt. Finn Rasmussen har funnit tydliga samband mellan låg utbildningsnivå och fetma. En förklaring skulle kunna vara kostvanorna.
— I en studie av ungdomars matvanor fann vi att ungdomar med lågutbildade mödrar drack betydligt mer läsk och åt fet snabbmat oftare än ungdomar vars mödrar hade en hög utbildning, berättar han.
Att högutbildade äter nyttigare och i mindre utsträckning utvecklar fetma kan bero på att de har mer kunskap och därmed har lättare att bedöma information om hälsa, kost och motion. En annan förklaring skulle kunna vara att det i de högre socioekonomiska skikten anses mer angeläget att vara slank, vilket innebär att ansträngningarna till viktkontroll är större.
Även den så kallade COMPASS-studien har undersökt hur moderns utbildningsnivå påverkar förekomsten av övervikt och fetma bland tonåringar i Stockholm. Undersökningen visar att fetma är tre gånger vanligare bland flickor med lågutbildade mödrar jämfört med döttrar till högutbildade kvinnor. För pojkar med lågutbildade mödrar är fetma dubbelt så vanligt.
— Förklaringarna till detta är antagligen många. Det kan handla om val av kost, om familjens livsstil, men också om stress. En välbärgad familj har större ekonomiska möjligheter att låta barnen välja vilka fysiska aktiviteter de vill gå på eftersom man har råd att köpa den utrustning som krävs, säger Claude Marcus, professor i pediatrik vid Karolinska Institutet. Man kan också tänka sig att de sociala kraven ser olika ut i olika samhällsklasser. För en medelklassfamilj är det kanske inte lika accepterat att barnen inte företar sig något på sin fritid. I dessa familjer uppmuntrar man barnen att vara aktiva och röra på sig.
Det kan också tänkas att de välbärgade familjerna har mer ork att göra saker tillsammans med sina barn. Deras vardag är med stor sannolikhet mindre ansträngd än de resurssvaga familjernas, avslutar Marcus.
Förändrade matvanor
Också matvanorna har förändrats. För bara några decennier sedan var middagen en familjeangelägenhet som man ägande tid åt att såväl tillaga som att äta. Idag har få familjer tid att laga mat. Enkätundersökningar har visat att dagens familjer i genomsnitt ägnar 14 minuter åt att laga mat, vilket är mycket lite när det gäller matlagning. man hinner inte ens koka potatisen, än mindre skala och hacka grönsaker eller tillreda köttråvara.
Claude Marcus konstaterar att måltidsordningen har slagits sönder, vilket har fått ödesdigra konsekvenser. När vi inte äter ordentliga måltider på regelbundna tider tappar vi kontrollen över hur mycket vi får i oss. Vi är aldrig riktigt mätta, men heller aldrig riktigt hungriga. Istället tror vi oss behöva äta och stoppar titt som tätt något i munnen.
- För 25 år sedan fanns det inte McDonaldsrestauranger och 7-elevenbutiker på var och varannan gata. Vi hade en livsmedelslag som förbjöd livsmedelsförsäljning efter klockan sju på vardagar och klockan tre på lördagar, konstaterar Claude Marcus. Idag kan man handla mat och dryck dygnet runt.
Barnen, som har tillgång till mer pengar, kan oavsett var de befinner sig, alltid köpa läsk, godis, snacks eller snabbmat. Flera studier visar att energi i flytande form har en förmåga att lura kroppens mättnadsmekanism.
Även hemmen har förändrats. För 25, 30 år sedan var man tvungen att laga sin mat på spisen, vilket krävde viss kunskap av den som lagade maten. Med hjälp av mikron kan idag till och med små barn värma en pizza eller poppa en påse popcorn på egen hand.
Konsekvensen avspeglar sig i statistiken. En undersökning som Livsmedelsverket gjort visar att nästan en fjärdedel av energin barnen får i sig idag kommer från läsk, godis, glass, snacks och bakverk.
Brist på fysisk aktivitet
Men fetmaepidemin handlar inte bara om vad barnen äter och dricker. Barn behöver vara fysiskt aktiva minst 90 minuter varje dag. Att barn idag rör sig mindre än någonsin tidigare påverkar naturligtvis också deras vikt.
En studie från Storbritannien visar att barn idag får sin fysiska frihet tre år senare än för 30 år sedan. Att barn inte får cykla, springa och leka utomhus på egen hand i samma utsträckning som tidigare bidrar till att de blir fysiskt passiva. Många föräldrar har dessutom en stressad vardag, vilket gör att många av oss väljer att köra det lilla barnet i barnvagn trots att barnet mycket väl skulle kunna gå på egen hand. De större barnen skjutsar vi till skolan eftersom vi har svårt att få tiden att räcka till om morgonen.
Att det dessutom finns en rad lockande stillasittande aktiviteter att ägna sig åt på fritiden gör knappast saken bättre. Idag finns det en uppsjö av tv- och datorspel som tillhandahåller spännande underhållning utan att barnen behöver röra sig en centimeter. Till det ska video, DVD och det enorma tv-utbudet läggas.
Att tv-tittandet ökat markant bland barn och unga är sålunda inte förvånande. Idag ser var tredje 10—18-åring på tv minst tre timmar om dagen. Det är mycket. I synnerhet då studier har bekräftat att det finns ett tydligt samband mellan tv-tittande och övervikt.
— Ytterligare ett problem med tv-tittande i förhållande till andra stillasittande aktiviteter är att vi har en tendens att småäta så fort vi sitter framför tv:n, konstaterar Claude Marcus.
