— Bukfetma är i dag vanligare bland kvinnor än bland män, konstaterar Mai-Lis Hellénius, professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska Institutet.
Kvinnor som passerat klimakteriet har ofta en tendens att lägga på sig kring midjan. Detta hänger samman med att hormonbalansen förändras, vilket resulterar i en mindre kurvig kroppsform.
— Man ska samtidigt komma ihåg att många kvinnor drar ned på den fysiska aktiviteten i medelåldern. Att hänvisa till hormoner räcker inte som förklaring, säger Hellénius och tillägger att bukfetma inte bara ökar bland äldre kvinnor, utan även drabbar yngre. Hur mycket vi äter påverkar vikten, vad vi äter påverkar var fettet lagras. Mättat fett lagras till exempel i större utsträckning kring buken än omättat fett, förklarar Hellénius.
Även den fysiska aktiviteten påverkar var vi lagrar fett. Den som inte rör på sig blir tjockare om magen än den som är mer fysiskt aktiv. Det gäller normalviktiga såväl som överviktiga och feta.
— Fysisk aktivitet har större effekt på bukfetman än kostomläggning även om viktnedgången är den samma, berättar Hellénius. Anledningen är att kroppen i första hand använder fettet som lagras i buken när vi rör oss. Förutom att minska bukfetman så ökar den fysiska aktiviteten kroppens känslighet för insulin, den sänker blodtrycket och stabiliserar blodfetterna.
Bukfetma kan mätas på en rad olika vis. Vanligast är att mäta midjan med ett vanligt måttband. För kvinnor börjar risken att drabbas av sjukdom att öka om midjemåttet överstiger 80 cm . Vid ett midjemått över 88 cm är risken kraftigt förhöjd. Motsvarande mått för män är 94 respektive 102 cm.
Att vara rund om magen är, oberoende av BMI, farligare än att vara kraftigt överviktig. De senaste årens forskning visar att det inte bara är mängden eller andelen kroppsfett som påverkar risken för följdsjukdomar, utan också var på kroppen fettet lagras. Centralt för risken att drabbas av typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom är bukfetma, det vill säga fett som lagras i buken.
Det metabola syndromet
Fettdepån i magen är kroppens mest lättillgängliga energireserv. Reserven har säkert fyllt en funktion för våra förfäder som behövde lättillgänglig energi för att klara hårt fysiskt arbete även när det rådde brist på föda. Eftersom tillgången på föda varierade kraftigt var det ingen som lade sig till med stora kalaskulor. Istället drog de nytta av kroppens finurliga system att lagra fett för olika behov. Problemen uppstår när vi inte använder vår fettdepå utan istället fortsätter att fylla på den. Fyller vi på för mycket riskerar vi att störa fettomsättningen och drabbas av det så kallade metabola syndromet. I syndromet ingår, förutom bukfetma, insulinresistens, blodfettsrubbningar och förhöjt blodtryck. Den som har två av dessa symptom lider av metabolt syndrom.
