Är forskarna överens?

Därför är det svårt att enas om vad som spelar störst roll för barnfetman — kosten eller brist på fysisk aktivitet? Eller vilka åtgärder som är mest effektiva för att bli av med fetman. Däremot visar forskningen att ökad fysisk aktivitet har större effekt på bukfetma än att lägga om kosten — även om viktminskningen blir den samma.

Forskarna vet också att sömnbrist och stress påverkar vikten, men inte i hur stor utsträckning det kan bidra till fetmaepidemin, här behövs mer forskning. Likaså behövs mer forskning om varför vissa cancerformer ökar vid övervikt och fetma. Amningens effekt på övervikt och fetma senare i livet diskuteras också.

Sedan problemen med övervikt och fetma på allvar börjat uppmärksammas har debatten om vad vi ska äta blivit allt livligare. Ena dagen visar forskningen att vi ska äta mer kolhydrater, nästa att vi ska äta färre. Ena dagen är det dr Atkinsdiet som gäller, nästa dag står GI-metoden i centrum. Men trots alla kostråd så blir vi bara tjockare och tjockare för varje år som går. Några forskare pekar ut fettet som den stora boven i dramat, andra varnar för sockerkonsumtionen. Som konsument blir man mest förvirrad. Och kanske är det denna förvirring som, åtminstone delvis, bidrar till att vi avstår från att förändra våra kostvanor.

Ett problem med de olika modedieter som dyker upp är att de för ensidigt fokuserar på ett enda näringsmedel. Här följer ett par av de vanligaste med kommentarer från forskare:
 

Dr Atkins diet, mindre kolhydrater

Att skillnaden i viktminskning avtar med tiden skulle kunna bero på att få människor står ut att leva på en så ensidig kost. Man får helt enkelt nog av kött och ägg. Denna tanke stöds av studier som visat att deltagarnas kost skiljer sig marginellt åt efter ett år. Deltagarna som från början åt Atkinsdieten äter helt enkelt inte en kolhydratfattigare kost än de som följt traditionellt fettsnåla dieter.

Att den initiala viktminskningen skulle bero på att deltagarna drog ned på just kolhydrater tvivlar Alicja Wolk, liksom många andra forskare, på.

— Dieten är, i synnerhet i början, oerhört energifattig. Självklart går du ned i vikt om du äter markant färre kalorier än du brukar, konstaterar hon.

Atkins diet är både protein- och fettrik. Det betyder att den som följer dieten bör tänka extra noga på vilken typ av fett han eller hon väljer. Det spelar förvisso mindre roll om du äter mättat eller omättat fett vad gäller viktminskningen, men det spelar stor roll när det gäller andra hälsorisker, påpekar Wolk.

GI — metoden, långsamma och fiberrika kolhydrater

Själva begreppet GI, glykemiskt index, lanserades i början av 1980-talet av en kanadensisk forskare. Syftet var att ta fram ett verktyg för behandling av diabetes.  Den franske affärsmannen Michel Montignac fick några år senare upp ögonen för metoden och lanserade då GI som en bantningsdiet.

GI är ett mått på hur snabbt olika livsmedel med kolhydrater höjer blodsockret. Som referens har man valt vitt bröd som givits GI-värdet 100. Ju långsammare livsmedlet höjer blodsockret desto lägre GI-värde har det. Den som äter enligt GI-metoden eftersträvar därför att äta livsmedel med så lågt GI-värde som möjligt. Tanken är att om blodsockret stiger snabbt, som det gör när vi äter livsmedel med högt GI, så sjunker det också snabbt, vilket gör att vi snart blir hungriga igen.

— Att välja långsamma och fiberrika kolhydrater är ett bra val om man vill värna om hälsan, konstaterar Alicja Wolk.

Sett ur viktminskningssynpunkt har dock GI-metoden liten effekt. Det finns inte en enda studie som lyckats visa att GI-metoden minskar vikten särskilt effektivt. I de fall enskilda personer går ned i vikt genom att följa till exempel Montignacs diet, beror det, precis som i fallet med Atkins diet, på att energiintaget varit lågt. Vi är helt enkelt tillbaka vid energibalansen där vi började.