Vilka är de vanligaste metoderna?

Genom att röntgenstrålar sänds ut i kroppen kan man med en datortomograf (CT) omvandla informationen till bilder. (Foto: CMIV)

Datortomografi (CT) är en skiktröntgenmetod som bygger på att röntgenrör sänder ut flera små strålar i olika vinklar. Strålarna försvagas beroende på vilken vävnad i kroppen de passerar, och registreras på andra sidan kroppen av sensorer. Informationen omvandlas i en dator till en tredimensionell bild.

En datortomograf kan ha ett eller två röntgenrör. Två röntgenrör skickar ut strålning med olika våglängder, motsvarande olika energinivåer. Eftersom olika vävnader i kroppen absorberar olika energinivåer får man med två röntgenrör en bild med mycket mer information. Två vävnader kan till exempel absorbera samma strålning vid en viss energinivå men olika vid en annan energinivå, vilket gör att man kan skilja dem åt och tilldela dem olika gråskalor eller färger.
 

Magnetröntgen från Sahlgrenska Universitetsjukhuset, Göteborg. Tekniken bygger på radiovågor och magnetfält. (Foto: Jan Ainali)

Syntetisk magnetisk resonanstomografi fungerar på samma sätt. Skillnaden är att man använder annan programvara och skapar bilderna efter undersökningen. Undersökningen går då snabbare att göra och den bild som skapas är kvantitativ, det vill säga det går att mäta i bilden.
 
Funktionell magnetresonanstomografi (fMRT) visar neurologisk aktivitet. Ökad aktivitet i hjärnans nervceller medför att förbrukningen av syrgas ökar och då även blodflödet till dessa regioner.

Positronemissionstomografi (PET) bygger på att man använder en radioaktiv isotop som fästs vid en annan molekyl som tar sig till speciella områden i kroppen. När den radioaktiva substansen sönderfaller sänder den ut positroner som registreras av PET-kameran. Bilderna blir inte så högupplösta men kan kombineras med CT för att få en mer detaljerad bild.
 
PET kan också kombineras med MRT, så information från PET- undersökning lagras på MR-bilder.
 
 
Fotnot: Tomografi betyder snittavbildning.