| Ja, ofta |
|
272 | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Ibland |
|
61 | |||
| Nej, inte alls |
|
24 | |||
| Vet inte |
|
25 |

Under en tioårsperiod kommer ungefär två procent av alla svenskar att dömas för ett våldsbrott, jämfört med tio procent av de svårast psykiskt sjuka, varav majoriteten har psykossjukdomar. Dessa är varken representativa för psykiskt sjuka i allmänhet eller inom sin grupp, där följaktligen 90 procent inte kommer att dömas för våldsbrott.
Att det finns en förhöjd risk för våld i gruppen svårt psykiskt sjuka betyder inte heller att man per automatik kan sluta sig till att det är sjukdomen i sig som har utlöst brottet. Psykiskt sjuka personer som begår våldsbrott har, liksom kriminella i allmänhet, ofta problem på en mängd olika livsområden. Många missbrukar alkohol och droger och lever socialt utsatta, i brist på relationer och en meningsfull sysselsättning. Ofta är det en kombination av olika problem som bidrar till att någon begår våldshandlingar.
De fall där man med säkerhet kan säga att det är en psykisk sjukdom som utlöst ett extremt brott med dödlig utgång är mycket få, jämfört med samtliga våldsbrott i samhället.
Från 1990 och fram till mars 2007 inträffade i genomsnitt ungefär ett vansinnesdåd vart annat år. Med vansinnesdåd menas här ett fall där en psykisk sjuk person dödar en person på offentlig plats och där gärningsman och offer inte känner varandra och motivet är styrt av en förvrängd verklighetsuppfattning till följd av sjukdomen.

| FAS
| FORMAS
| KK-STIFTELSEN
| MISTRA
| NATURVÅRDSVERKET
| RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND
| VETENSKAPSRÅDET
| VINNOVA
| VÅRDALSTIFTELSEN