Meningsfull aktivitet en utmaning vid psykiskt funktionshinder

– Jag formade en modellverksamhet för samarbete mellan baspersonal och arbetsterapeuter och erbjöd en pilotkommun att prova verksamheten under två års tid med två projektfinansierade arbetsterapeuter på deltid, säger Maria Lindström, doktorand i arbetsterapi. Avsikten är att hjälpa människor hitta och komma igång med vardagsaktiviteter som känns meningsfulla för just dem.

Personer som bodde i stödboende och hade erfarenhet av psykoser erbjöds delta i projektet med Vardagslivets Rehabilitering. Rehabiliteringen genomfördes i nära samarbete med befintlig baspersonal. Parallellt studerades insatsen från de boendes och baspersonalens perspektiv med en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder för att se vilka resultat det gav och vilken betydelse det tillskrevs. Det övergripande syftet var att undersöka och förstå återhämtnings- och aktivitetsinriktade interventioner i hemmiljö för personer med svårt psykiskt funktionshinder.

Arbetsterapi handlar om att möjliggöra meningsfulla dagliga aktiviteter när det inte längre fungerar. Modellen har tillkommit för att möjliggöra meningsfulla aktiviteter för personer med långvarigt psykiskt funktionshinder på deras egna villkor, med utgångspunkt i hem- och närmiljö.

Maria Lindströms modell är sammansatt av vissa befintliga principer som man i tidigare forskning sett fungera, och tydliga processteg för att kunna beskriva och utvärdera det som görs men samtidigt ha ett individuellt anpassat innehåll i varje processteg. Vardagslivets Rehabilitering, eller Everyday Life Rehabilitation (ELR) som den heter på engelska, är en gemensam plattform för rehabilitering och ger ett strukturerat tillvägagångssätt för att stimulera återhämtning och meningsfullhet trots psykiskt funktionshinder.

Sammanfattningsvis kan konstateras att inom boende och rehabilitering finns en risk att förbise de boendes möjlighet till personligt aktörskap, det vill säga kapacitet att agera troget sin person och sina värderingar. Projektet visar hur viktigt just personligt aktörskap är istället för att personal tar över aktörskapet och bestämmer åt den boende. Att satsa på utåtriktade aktiviteter visar sig också vara ett viktigt steg mot att närma sig den yttre världen.
Maria Lindström är uppvuxen i Öjebyn utanför Piteå, gick gymnasiet i Umeå och återvände till stan efter fem år i Småland och ett år i Lycksele.

Hon är nu doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för arbetsterapi, Umeå universitet.

Fredag 16 december försvarar Maria Lindström, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, arbetsterapi, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Promoting agency among people with severe psychiatric disability: occupation-oriented interventions in home and community settings” (svensk titel: ”Att främja aktörskap hos personer med svårt psykiskt funktionshinder: Aktivitetsinriktade interventioner i hem- och närmiljö”).

Disputationen inleds klockan 10.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är docent Staffan Josephsson, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på