Idrottspsykologen: Rätt stöd i rätt tid

Fysisk aktivitet och socialt stöd från kompisar, föräldrar, syskon, idrottslärare och tränare går hand i hand. Men fel stöd skrämmer bort ungdomarna.

- Vi har mycket att vinna på att vara mer lyhörda för hur det sociala stödet för fysisk aktivitet tolkas och uppfattas, säger Sofia Bunke, som tror att det som är tänkt som uppmuntran lätt kan uppfattas som påstridighet.

Särskilt känsliga är de ungdomar som inte rör på sig särskilt mycket.  Sofia Bunke menar också att omvärlden måste bli bättre på att stävja negativa influenser som t ex. kritik, klagomål och förlöjliganden.

- Vi kan aldrig ha total kontroll på vad som händer i omklädningsrummen men vi måste vara mer uppmärksamma när vi ser något som inte är okej, säger hon.

Den fysiska aktiviteten minskar med åldern, särskilt många slutar motionera i åldrarna 16-18 år. Sofia Bunke är för elitsatsningar men anser att det finns en slagsida mot dem inom idrottsrörelsen.

– Den sociala aspekten är viktig, men ju högre upp i åldrarna desto mindre satsar idrottsrörelsen på den biten, säger Sofia Bunke. Många ungdomar lägger av för de tycker att den sociala aspekten kommer i skymundan och fokus blir ensidigt på prestation och resultat.

Hon tycker att idrottslärare och tränare måste bli bättre på att motivera ungdomar att motionera utifrån egen övertygelse. Utan inre drivkraft är det svårt att få dem att fortsätta motionera regelbundet när de lämnat skolidrotten och idrottsrörelsen, menar Sofia Bunke.

Sofia Bunke avhandling heter ”Socialt stöd och fysisk aktivitet hos ungdomar”.