Både fasta och varierade könsmönster i barns vardag

Resultaten i Ylva Odenbrings avhandling visar hur den roll som tidigare forskning benämner ”hjälpfröken” faller ut i tre olika funktioner: blandade grupper, hjälpfröknar och stötdämpare.
- Ibland spelar barnens könstillhörighet roll, medan könet har underordnad betydelse i andra sammanhang.Sammantaget visar studien att maskuliniteter och femininiteter kan framträda på många olika sätt, säger Ylva Odenbring.

I hennes studie innebär rollen som hjälpfröken ett positivt utövande av ansvar i mer lärarinriktade uppgifter, en roll både pojkar och flickor tar.
Den ordningsupprätthållande funktionen som stötdämpare och ansvaret att blanda grupper är däremot något som enbart tilldelas flickorna. Stötdämparens primära uppgift är att lugna de stökiga pojkarna.
- Det bygger på föreställningen om flickors förväntade mognad, vilken bygger på traditionella mönster och cementerar stereotypa förväntningar, säger Ylva Odenbring.

I avhandlingen lyfter hon även fram betydelsen av barns kroppsliga handlingar. Hennes resultat visar att de kroppsliga handlingar som barnen använder sig av i samspel med varandra är betydelsefulla för hur de iscensätter kön. Sammantaget visar studiens resultat att pojkar är mer fysiskt nära varandra än vad som indikeras i tidigare forskning - i omfamningar och kramar.

Ylva Odenbring är anställd vid Högskolan i Borås. Hon lägger fram sin avhandling "Kramar, kategoriseringar och hjälpfröknar. Könskonstruktioner i interaktion i förskola, förskoleklass och skolår ett" vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet.

Tid: 28 maj, kl. 10.15. Plats: Sandgärdet, Högskolan i Borås, sal M 402.