Sjöarnas halter av kväve, organiskt kol och kisel, samt pH, är direkt kopplade till solens årscykel, som kan beskrivas med luftens minimum-, medel- och maximumtemperatur. Ett enklare mått är växtsäsongslängden, som i sjöarna motsvarar den isfria tiden.
Ju mindre skillnaderna mellan högsta och lägsta temperatur är, desto mer varierar växtsäsongslängden, och därmed även vattnets kvalitet. Ett typiskt exempel var år 2000 då växtsäsongen var ovanligt lång och vattnets kvalitet ovanligt variabel. Mälarens vatten, exempelvis, tjänar som dricksvattenkälla för Stockholm, och när det utsätts för fluktuationer i både växtsäsongslängd och tillrinning får det försämrad kvalitet. Det gäller alltså att anpassa samhällets vattenförsörjning till dessa återkommande variationer.
| FAS
| FORMAS
MISTRA
| NATURVÅRDSVERKET
RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND
VETENSKAPSRÅDET
| VINNOVA
VÅRDALSTIFTELSEN
| KK-STIFTELSEN
I SAMARBETE MED SVERIGES
UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR.

Redaktionen är verksam i Vetenskapsrådets lokaler i Stockholm. Kontakta redaktionen
Forskning.se använder cookies. Läs mer om dessa här.