Vanligt läkemedel mot hudsvamp förgiftar havsmiljön

Forskaren Tobias Porsbring vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet, har studerat naturliga mikroalgsamhällen längs västkusten. I sin avhandling visar han hur användandet av ett vanligt läkemedel mot hudsvamp, clotrimazole, är förknippat med stora miljörisker.

–De halter av clotrimazole som uppmätts i miljön påverkar syntesen av algernas steroler, vilka i sin tur är viktiga för flera funktioner i algernas celler. Följden blir att algernas tillväxt och fortplantning hämmas. Eftersom encelliga mikroalger utgör den huvudsakliga basen i havets näringskedja riskerar användandet av clotrimazole att påverka havets hela ekosystem, säger Tobias Porsbring.

Men clotrimazole verkar alltså inte ensamt i havets ekosystem. Förutom clotrimazole hittas bland många andra ämnen propranolol (ett blodtryckssänkande läkemedel), triklosan (en antibakteriellt ämne vanligt i tvål och deodoranter), fluoxetine (ett antidepressivt läkemedel) och zink pyrithione (som finns i mjällschampo) regelbundet i havsmiljön. Tobias Porsbrings forskningsresultat bevisar att blandningen skapar en ”cocktail-effekt” som har en direkt påverkan på mikroalgsamhällets tillväxt.

Att även låga halter av ett miljögift, som i sig inte orsakar någon synlig påverkan, ändå bidrar till en större, sammanlagd effekt tillsammans med andra kemikalier, understryker att cocktaileffekter är ett reellt miljöproblem. Trots detta utförs som regel miljöriskbedömningar endast för en kemikalie i taget.

Genom att använda kunskapen om miljöhalter och effekter av enskilda kemikalier lanserar Tobias Porsbrings avhandling en teoretisk modell för att beräkna hur cocktaileffekter uppkommer, som med hög tillförlitlighet kan användas för att uppskatta den sammanlagda miljörisken från kemikalieblandningar i havets ekosystem.

Avhandlingen On Toxicant-Induced Succession in Periphyton Communities: Effects of Single Chemicals and Chemical Mixtures försvarades vid en disputation den 20 mars. Handledare var professor Hans Blanck, Institutionen för växt- och miljövetenskaper.