Rätt frågor för effektivare behandling

I studien intervjuades 40 personer med nack-skulderbesvär om sina symtom, och därefter gjordes en jämförelse med innehållet i 10 frågeformulär som ofta används vid utvärdering av nackbehandling. Resultatet visar låg samstämmighet mellan de drabbades upplevelser och de symtom som tas med i frågeformulären.

De drabbade upplevde ofta mer generella och kraftiga symtom än vad som vanligen efterfrågas i frågeformulären, t.ex. koncentrationssvårigheter och ljud- och ljuskänslighet. Intervjuerna visade att besvären var kopplade till ett kroppsligt, mentalt/kognitivt och emotionellt engagemang, och de beskrev variationer i symtom - deras intensitet och nyanser - vilket sällan beaktas i frågeformulären.

Alla formulär tillsammans fångar en stor del av symtomen, men var för sig innehåller de frågor om bara fåtalet symtom. Oftast efterfrågas endast smärtintensitet och funktionsnedsättning. Denna låga samstämmighet kan bl.a. bero på att patienterna sällan varit med när frågeformulären tagits fram - i endast två av tio fall användes de drabbades egna erfarenheter . Sex av tio formulär var omarbetade ländryggsformulär.

Studien pekar på betydelsen av att ta med andra aspekter än smärta och funktionsnedsättning vid undersökning och utvärdering av nack-skulderbesvär. Genom att också mäta t.ex. variationer i symtom ökar möjligheten att hitta effektiva behandlingsmetoder och att förbättra utvärderingarna.

Vid CBF pågår studier för att testa om internationellt rekommenderade utfallsmått i kliniska smärtstudier är användbara på personer med nackbesvär. Målet är att verka för en ökad enhetlighet i val av utfallsmått, och att de bättre speglar de drabbades symtom. Studien beräknas vara klar under vintern och att artikeln publiceras våren 2010.

Idag används alltså en rad frågeformulär, och olika urval av frågor från flera formulär. Detta, liksom varierande definitioner på tillståndet och vilka kroppsområden som tas med, gör det näst intill omöjligt att få en rättvisande bild av olika tillstånds omfattning, att utvärdera behandlingsresultat och att göra jämförelser, såväl i det kliniska arbetet som i forskningen.