I samband med folkmordet på tutsier i Rwanda 1994 lyckades befolkningen i kommunen Giti stå emot våldet samtidigt som omfattande våldshandlingar ägde rum i en annan kommun, Murambi
- Giti visade sig vara en unik plats i Rwanda och har verkligen lovprisats för det, säger Theogene Bangwanubusa.
I sin avhandling i freds- och konfliktforskning har han identifierat några faktorer som är viktiga för att förklara det folkliga stödet för våldshandlingarna under folkmordet i Rwanda.
Området Buganza ansågs vara kulturellt och socioekonomiskt homogent och många av invånarna talade om en tolerant anda. Detsamma gällde även för de dåvarande kommunerna Giti och Murambi i detta område. Men trots samma historiska bakgrund var reaktionerna på våldet olika i dessa båda kommuner.
Theogene Bangwanubusa anser att det finns empiriskt stöd för att det sker ett samspel mellan det översta ledarskiktet, ledarna på mellannivå och gräsrötterna när det gäller synen på folkmordsvåld.
- Mycket talar för att ledarna på mellannivån utgör den viktigaste katalysatorn för att engagera vanliga människor i både fredliga och våldsamma processer.
Men det krävs även andra förutsättningar, menar han:
- Gräsrötternas uppfattning är av stor betydelse för om våldet ska breda ut sig eller inte.
Bland gräsrötterna i Murambi fanns gemensamma negativa föreställningar om ”den andre” som ledde till att de etniska relationerna polariserades, till ett ”vi” och ”dom”, medan de etniska relationerna i Giti var mer blandade.
Avhandlingens titel: Understanding the Polarization of Responses to Genocidal Violence in Rwanda
E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21470
Fakultetsopponent: Dr Anders Nilsson, Växjö universitet
Disputation: Onsdagen den 16 december 2009, kl. 10.15, Hörsal 402,
Annedalsseminariet, Seminariegaten 1, Göteborg
| FAS
| FORMAS
MISTRA
| NATURVÅRDSVERKET
RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND
VETENSKAPSRÅDET
| VINNOVA
VÅRDALSTIFTELSEN
| KK-STIFTELSEN
I SAMARBETE MED SVERIGES
UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR.

Redaktionen är verksam i Vetenskapsrådets lokaler i Stockholm. Kontakta redaktionen
Forskning.se använder cookies. Läs mer om dessa här.