En klyfta mellan kyrkan och folket

– De berättade alla om åtskilliga existentiella, andliga och religiösa upplevelser, som exempelvis att känna sig intensivt levande, att känna frid i naturen och närheten av en avliden anhörig. Skillnaden var att präster ofta tolkade sina upplevelser i traditionella, religiösa termer, säger Elisabeth Arborelius.

Hon berättar vidare att beträffande kyrkan så hade församlingsbor sinsemellan likartade åsikter och gav uttryck för en bred syn på religiositet – att det går att beskriva en person som religiös, troende och kristen på många olika sätt. Men att flertalet uppfattade gudstjänster som stela och svårtillgängliga och önskade sig en präst som var på samma nivå som de själva, och inte satte sig över människor.

Studien visade också att prästgruppen bestod av två grupper: dels präster med högre och lägre grad av mottagarinriktning, inriktade på att möta människor i deras livsfrågor och på att acceptera och bejaka deras erfarenheter på en jämbördig nivå, och dels präster med högre och lägre grad av sändarinriktning, som poängterade kyrkans missionsuppdrag, att föra ut den kristna tron.

– Resultaten speglar en spänning i kyrkosyn mellan en kyrka där man främst eftersträvar att tillmötesgå de behov människor har, och en kyrka med ett missionsuppdrag där man stävar efter att föra ut den kristna tron, säger Elisabeth Arborelius och tillägger att församlingsborna hade i stort sett genomgående en mottagarorientering som motsvarades av ungefär halva prästgruppen.

Elisabeth Arborelius lyfter också fram att om hälften av kyrkans präster har en inriktning som församlingsbor inte är intresserade av och inte frågar efter kan detta vara ett problem för kyrkan.