Det finns idag fyra arter av rätval. Men det som gör fyndet extra intressant är att påträffade valbenen i storlek och utformning påminner om en femte art: den mystiska ”swedenborgsvalen”, första gången beskriven av vetenskapsmannen Emmanuel Swedenborg på 1700-talet.
–Det finns tidigare benfynd i Västsverige från det man tror är swedenborgs rätval. Men eftersom det är komplicerat att artbestämma valben som påträffas i jord är det inte utrett om valen verkligen funnits, det kan lika gärna vara en myt, säger zoologen Thomas Dahlgren.
För att artbestämma valfyndet har Thomas Dahlgren och hans kollega Leif Jonsson tagit DNA-prover som ska analyseras i samarbete med forskare på the Natural History Museum i London.
Valbenen är intressanta ur fler aspekter. Runt benbitarna, som låg väl samlade i en leravsättning, påträffades rester av marina organismer som även de tillhör numera utrotade arter.
– Jakten på de stora valarterna, som ledde till att den atlantiska gråvalen och kanske swedenborgsvalen utrotades, kan också ha orsakat utrotningen av ett stort antal arter som är beroende av valkadaver för att överleva, säger Thomas Dahlgren.
Valbenen tros vara omkring 10 000 år gamla och påträffades 75 meter över havsytan, men på en plats som vid den tiden låg långt ut i kustbandet. Att benen kunnat bevaras så länge tros bero på att packats in i fin, syrefri lera.
Det största valbenet, cirka 2,5 meter långt, är en del av ett käkben. Till de mindre benen hör bland annat en ryggkota. Diskussioner pågårom benen kan tas om hand och eventuellt visas upp för allmänheten.
| FAS
| FORMAS
MISTRA
| NATURVÅRDSVERKET
RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND
VETENSKAPSRÅDET
| VINNOVA
VÅRDALSTIFTELSEN
| KK-STIFTELSEN
I SAMARBETE MED SVERIGES
UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR.

Redaktionen är verksam i Vetenskapsrådets lokaler i Stockholm. Kontakta redaktionen
Forskning.se använder cookies. Läs mer om dessa här.