”Visst lämnar kvinnor män som slår dem”

– Kvinnorna känner skam över att de inte har gått, trots att de alla faktiskt hade lämnat relationen. Det är mycket svårt att lämna en våldsam man. Förmodligen är det få kvinnor som lyckas följa uppmaningen att ”gå vid första slaget”, säger Viveka Enander.

Avhandlingen i socialt arbete beskriver tre olika uppbrottsprocesser:
Att bryta upp från förhållandet i rent konkret bemärkelse, att bli fri från känslomässiga bindningar till mannen, och att förstå att man har varit utsatt för misshandel.

– Kvinnor går när de kommer till en vändpunkt då de känner att det gäller ”livet” i fysisk eller psykisk bemärkelse, eller när någon annan än de själva, ofta barnen, blir drabbade. Men även om man lämnar är det inte säkert att man är känslomässigt fri från mannen, eller ens på djupet har förstått att man varit utsatt för misshandel, säger Viveka Enander. Det kommer ofta efteråt och kan vara nog så smärtsamma och långdragna processer.

En beskrivning som kvinnorna i Viveka Enander avhandling återkommer till är den misshandlande mannen som ”Dr. Jekyll och Mr. Hyde”.

– Det är en god, varm och empatisk person, som man först blir förälskad i, och det kan upplevas som totalt obegripligt att denne person sedan också kan vara våldsam, säger Viveka Enander. Att inse att mannen inte bara är kärleksfull utan också kontrollerande, är en process i sig.

Kvinnornas beskrivningar av “Jekyll och Hyde” analyseras också i avhandlingen utifrån två skilda perspektiv på mäns våld: avvikelse/patologi respektive normalitet/feministisk. Huvudsakligen dominerar avvikelseperspektivet: kvinnorna beskriver sina misshandlare som ”sjuka”, och som ”sårade små pojkar” innerst inne. Den senare bilden framstår som ett hinder för att lämna då man inte med lätthet lämnar ett ”sårat barn”.  

Sammanfattningsvis pekar avhandlingens resultat på att flera komplexa emotionella och kognitiva processer omger det fysiska uppbrottet. Kvinnor lämnar därför våldsamma män i ett landskap fullt av emotionella och kognitiva ”korsvägar”. Avhandlingen bygger på intervjuer med 22 kvinnor.