Tröst gör skillnad vid svårläkta sår

Intervjuer med sjuksköterskor och undersköterskor, inom både sluten vård och primärvård, med erfarenhet av att vårda dessa patienter visade att det är svårt och krävande. Som vårdare kan man känna sig berörd och överväldigad av patienternas lidande och man vill göra gott för dem. När man sedan inte lyckas få såren att läka och inte heller kan skydda patienterna från ytterligare lidande —t.ex. smärta och respektlöst bemötande från omgivningen — upplever vårdarna maktlöshet och skäms inför patienterna. De vill ju göra ett bra arbete. I dessa svåra situationer riskerar både patienter och vårdare att drabbas av tröstlöshet.

Utmaningen för dem som vårdar patienter med svårläkta sår som rinner och luktar är att kunna förmedla tröst genom att ha goda kunskaper och färdigheter vad gäller sårbehandling. En annan aspekt på trösten är att bekräfta patienternas värdighet genom att se dem som hela människor med självständighet och integritet, och involvera dem i planering och beslut som gäller deras vård. För att kunna vara öppen för allt det svåra i patienternas situation, kunna stanna kvar nära och göra gott behöver sjuksköterskor och undersköterskor själva få uppleva tröst. De behöver få erkännande för sitt svåra arbete, bli respekterade och involverade i ett multiprofessionellt teamarbete som stöds av vårdorganisationen och dess chefer. Först då kan patienter bli tröstade och uppleva sig som hela och fullvärdiga människor trots sina sår.

Elisabeth Lindahl, som är uppvuxen i Örnsköldsvik, är sjuksköterska och doktorand vid Inst. för omvårdnad. Hon kan nås på tel. 070 631 5173, e-post elisabeth.lindahl@nurs.umu.se

Fredagen den 19 december försvarar Elisabeth Lindahl, Inst. för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Striving for purity. Interviews with people with malodorous exuding ulcers and their nurses
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är professor Ingegerd Bergbom, Göteborgs universitet.