I norra Sverige finns några av Europas sista rester av tallurskog. Men hur ursprungliga är de egentligen?
Torbjörn Josefsson vid SLU i Umeå har i sitt doktorsarbete studerat skogens struktur och sammansättning, biodiversitet samt mänsklig påverkan i tre sådana skogar. Han har kombinerat fältstudier med arkeologiska fynd och historiska dokument. Tallurskogarna visade spår av att ha brukats och formats av människan under mycket lång tid. Trots att sekler har förflutit sedan äldre nyttjandefomer upphört syns spåren fortfarande i skogen. Kring övergivna boplatser är t.ex. mängden gamla och grova träd samt stående och liggande döda träd mycket mindre än i det omgivande skogslandskapet. Långvarig och intensiv renskötsel har också kvarlämnat tydliga spår i skogen.
Större skogslandskap, där det aldrig har bedrivits vare sig skogs- eller jordbruk och som bara lokalt har påverkats av förindustriell verksamhet, är mycket sällsynta.
Trots att de undersökta tallskogarna alltså inte är genuina urskogar bör de undantas från skogsbruk, eftersom de inte bara är ekologiskt värdefulla; de utgör också de sista resterna av ett uråldrigt kulturlandskap med ovanliga arkeologiska lämningar och kulturspår.
| FAS
