Protester och passivitet –  om ”Sveriges” hållning till nazismen under andra världskriget

Sjönäringen valdes eftersom handeln var central såväl för den svenska ekonomin som för relationerna med Nazityskland. Den direkta kontakten med Nazityskland som handeln innebar, gjorde att organisationerna tidigt informerades om förhållandena där.

– Av undersökningen framgår att diskussionen om ”Sveriges” handlande under andra världskriget bör omprövas. Istället för att dra alla över en kam måste olika aktörers inställning och agerande studeras mer noggrant och detaljerat än vad som hittills skett säger Martin Estvall.

Det var inte svensken i gemen som handlade med Nazityskland, protesterade mot flyktinginvandring eller önskade framgång för Tredje riket. Svensken kunde också gömma flyktingar, protestera mot eftergifter eller genom envis propaganda motarbeta nazismen. Dessa nyanser försvinner när synen på Sverige förenklas till missuppfattningen: Ett folk, ett rike, en åsikt.

Avhandlingen visar att det fanns enorma skillnader mellan de undersökta tidningarna, både vad det gäller intensitet och tendens inför den nazistiska utmaningen. Där Sjömannen beskrev såväl nazismen som nazisterna i skarpa negativa ordalag, valde Svensk Sjöfarts Tidning tystnad.

Sjömannen uppmanade till motaktioner som demonstationer, strejker, bojkotter och sanktioner, medan Svensk Sjöfarts Tidning ansåg sådana åtgärder felaktiga och argumenterade emot dem. Materialet i Sjömannen är starkt propagandistiskt och alltid i skarp opposition mot nazismen. Som en skarp kontrast visar undersökningen att Svensk Sjöfarts Tidning vare sig beskriver vad som händer i Nazityskland eller förhöll sig till utvecklingen där.

Inom sjönäringen fanns ingen klassöverskridande nationell ideologi eller politik som mötte den nazistiska utmaningen med samförstånd. I stället har klasstillhörigheten visat sig vara en viktig, och mycket tydligt särskiljande, faktor för ställningstagandet till nazismen.

Sjömännens antinazistiska propaganda visade sig inte räcka till för att få genomslag i samlingsregeringens politik. Detta gehör fick däremot redarnas mer pragmatiska strategi – tystnad och fortsatt handel – inte bara i den praktiska politiken, utan också i eftervärldens allmänna uppfattning om ”Sveriges” agerande inför nazismen, alltmedan de motståndare som gick förlorande ur maktstriden närmast försvunnit ur vårt historiska medvetande.

Martin Estvall är verksam som forskare och lärare i historia vid Växjö universitet.  

Avhandlingen ”Sjöfart på stormigt hav. Sjömannen och Svensk Sjöfarts Tidning inför den nazistiska utmaningen 1932-1945 ” försvaras fredagen 20 februari 2009, kl. 13.15. Disputationen äger rum i Utvandrarnas Hus, Växjö. Fakultetsopponent är fil. dr Håkan Blomqvist, Södertörns högskola.