Musiksmitta bland tonårstjejer

Hon har nyligen doktorerat med en avhandling som bygger på etnografiska studier av hur 23 tjejer mellan 14 och 16 år i en mellanstor svensk stad använder musik. Hon har följt dem hemma och i skolan, tillsammans och med var och en för att undersöka musikens plats i deras vardag och vad den betydde för deras genusidentitet.

De lyssnade till vanliga musikstilar som R & B, hiphop och rock. Musik som handlar om kärlek fanns inom alla genrer och var särskilt omtyckt. Ballader och rap dramatiserade på olika sätt olycklig kärlek och tjejerna skapade en bild av hur framtiden som kvinna skulle kunna bli.

Hälften av dem hade helsvensk bakgrund, men alla gick på mångkulturella kommunala skolor och kände sig som en del av ett mångkulturellt sammanhang. Hiphop passade mångkulturen, men turkisk eller arabisk pop blev för mångkulturellt. Musiksmaken skulle samtidigt markera kvinnlighet, men den fick inte vara vare sig slampig eller tråkig.

Digitaliseringen gör det lätt att få tag på musik. Tjejerna i Ann Werners studie hämtade den på Internet eller fick den av kompisar, men hade inte alltid tillgång till de tekniska apparaterna som krävdes på lika villkor som sina syskon.

– Om det fanns en dator hemma hade en äldre bror ganska självklart företräde. Föräldrarnas ekonomi påverkade också medieutbudet i hemmet. För dem med både bröder och en knapp ekonomi var det svårast att få tillgång till medieapparater.

Ann Werner använder sig av smitta som en metafor för att beskriva hur musik överförs och förflyttar sig mellan medier, människor och sociala sammanhang.

– Musiksmitta kan underlättas av teknik. Men den kan också hindras av bristen på tillgång till apparater och det sociala spelet om smak.

Avhandlingen lades fram den 12 juni 2009 och heter Smittsamt. En kulturstudie av musikbruk bland tonårstjejer.