Ironi i fokus i första avhandlingen om Kristina Lugn

Ann-Helén Andersson menar att Kristina Lugn använder ironi både som ett sätt att karikera det tidiga mottagandet av författarskapet och för att låta underordnade röster komma till tals. Lugns ord ”Jag är baserad på verkliga personer. /…/ Jag vill väldigt gärna att dramat ska fortsätta när pjäsen är slut”, är viktiga i studien.

– De sätter fingret på den rolldiktning och det skådespeleri som Kristina Lugn ägnar sig åt både i sina verk och i media och är exempel på en uppluckring av gränserna mellan fakta och fiktion som varit central de senaste decennierna, säger Ann-Helén Andersson.

I sin studie gör Ann-Helén Andersson nedslag i Kristina Lugns lyrik och dramatik men också i hennes framträdanden i TV, radio och tidningspress. Med Lugn som illustrativt exempel diskuterar hon den massmediala författaren och offentlighetens förändrade villkor. Hon studerar skådespel som, med författarens egna ord, ”det där” Kristina Lugn eller ”varumärket” Lugn företar. Dessa utgör i sin tur en viktig del av det röstgivande eller det ”talande tillbaka” som sker i de litterära verken.

Den 11 september försvarar Ann-Helén Andersson, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”Jag är baserad på verkliga personer”: Ironi och röstgivande i Kristina Lugns författarskap. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Björn Sundberg, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet.

Avhandlingen ges fredagen den 10 september 2010 ut på bokförlaget h:ström – Text & Kultur (www.forlag.hstrom.se).