Hemlösa fast i socialtjänstens regelverk

- Dessa nya grupper med hemlösa har varit svåra att passa in i de rehabiliteringsprogram som socialtjänsten erbjuder, säger Marcus Knutagård som har studerat en rad boendealternativ i Malmö stad.

Han har studerat hur socialarbetare sorterar klienter i olika kategorier, hur de uppfattar klienternas vilja och motivation att göra en boendekarriär samt sambandet mellan klientkategorier och de boendealternativ som skapas. Han ställer frågan om detta överhuvudtaget är en framkomlig väg för att lösa hemlöshetens problem.

- Allt fler är av uppfattningen att rehabilitering först och bostad sen är fel väg att gå, säger Marcus Knutagård. Bostaden i sig är en viktig del av själva rehabiliteringen.

Denna insikt framkallar ambivalens hos socialarbetare, som ofta tvingas arbeta efter den etablerade modellen med kvalificering till eget kontrakt genom sk boendetrappor. De tvingas välja boendelösningar som de själva anser undermåliga men ändå bättre än den hemlöshet som klienten befinner sig i. Den boendeform som klienten hänvisas till är ofta varken den lämpligaste eller den mest önskvärda, utan den som finns tillgänglig ”här-och-nu”.

Socialarbetarnas möjligheter att agera begränsas av tillgången på bostäder, gällande lagstiftning, organisatoriska förutsättningar och av deras egna uppfattningar om hemlösa klienters problem.

Marcus Knutagård har studerat följande boenden i Malmö: Gulmåran, Mosippan, Lönngården, Bostadsbyn Per Albin samt natthärbärgen och övergångslägenheter.