En tillvaro av utanförskap

”Att vara närstående och yngre än 65 år och finnas mitt i livet i medelåldern skiljer sig från att vara närstående i högre ålder till någon som insjuknat, säger Britt Bäckström vid Mittuniversitetet. De närstående som är medelålders kan ha hemmaboende mindre barn och vara yrkesarbetande, vilket ställer andra krav än för äldre.”

Den första tiden efter den strokedrabbades utskrivning till hemmet är en kamp för att kunna hantera det dagliga livet och att inte tappa fotfästet. Situationen upplevs som otrygg och främmande. Personen med stroke var förändrad i sitt sätt att vara och uttrycka sig och kändes som en främling. De kämpar för att få ett fungerande dagligt liv med nya rutiner. Efter ett år har de närstående nått en vändpunkt där de tvingades inse att situationen inte skulle förändras och de tvingades att försona sig med ett annat sätt att leva.

”En stor sorg och utmaning var effekterna av de personliga och känslomässiga förändringarna hos personer med stroke, säger Britt Bäckström. Vilket innebar förluster som de upplevde att ingen annan riktigt förstod.”

En trygg relation i samvaro och jämlikhet med en känsla av ”vi” förändrades och blev främmande och ojämlik och ersattes med en känsla av ”jag” och ”du”. För att härda ut måste makarna omvärdera relationen till sin partner och målen i livet.

Britt Bäckström disputerar i Sundsvall den 22 januari med avhandlingen ”EN TILLVARO AV UTANFÖRSKAP En longitudinell studie om att vara i medelåldern och närstående till en person som insjuknat i stroke.”