Vad är FoU?
Aktörer inom FoU
Varför forskar vi?
Sveriges styrka
Hur forskar man?
Etik i forskningen
- Forskningsfusk
- Utreda & förebygga fusk
- Försök på människor
- Försök på djur
- Etisk prövning
Vem bestämmer?
För företagare
Ordlista
Länkar

Sök.

Prenumerera

Registrera dig för vårt nyhetsbrev gratis.

Mer information

Tror du atmosfären i butiker påverkar dina inköp?

Ja, ofta

272

Ibland

Nej, inte alls

Vet inte

Totalt antal röster: 382
Visa tidigare frågor

Läs om vad som får oss att handla mer i butikerna, i en artikel från forskning.se.

Hitta direkt.

Skicka vykort

Försök på människor

Hur mycket lidande och hur stora risker får en enskild människa utsättas för i syfte att andra ska få det bättre?
Det är en av de svåraste etiska frågor en forskare kan ställas inför.

Det enkla svaret vore att säga att man inte alls bör forska på människor. Men forskning på människor är nödvändig för att vi ska få ny kunskap och ny kunskap är viktig både för enskilda individer och för samhället. Att pröva nya läkemedel på människor kan hjälpa sjuka personer och främja hela samhällets utveckling. Ett vaccin mot malaria skulle exempelvis minska lidandet för miljontals människor, främst i Afrika. Ökade kunskaper om hur människor fungerar i grupp, bland annat genom psykologiska experiment, kan bidra till ett bättre arbetsliv. För att nämna några exempel.

I dag finns etiska riktlinjer formulerade som lägger ett tydligt ansvar på forskaren. Han eller hon har ansvar både för försökspersonernas välbefinnande och för den information om dem som samlas in. Dessutom finns lagstadgade etikprövningsnämnder som i förväg måste bedöma och godkänna forskning på människor. Men så har det inte alltid varit. Det finns flera exempel på tidigare forskningsprojekt som har ifrågasatts på grund av hur försökspersonerna behandlades.

Exempel på två forskningsetiska frågor

Karies och syfilis

- I en studie som genomfördes i Lund mellan 1945 och 1955 matades utvecklingsstörda barn med godis. Barnen var intagna på sjukhus och hade ingen möjlighet att själva säga nej till medverkan. Forskarna iakttog sedan hur karies utvecklades, dels med tanke på vilken sorts godis personerna hade ätit och hur ofta de åt. Resultaten bidrog bland annat till rekommendationer om "lördagsgodis".

- I Alabama i USA pågick från 1932 till 1972 ett syfilisexperiment. 400 svarta män som redan hade syfilis rekryterades med löfte om att de skulle få gratis läkarvård. Men de fick inte veta vilken sjukdom de led av. Försökspersonerna fick utstå plågsamma undersökningar och de fick inte del av antibiotikakurer, som redan på 1940-talet började användas mot syfilis.

Läs mer om dessa och andra fall på forskaren Birgitta Forsmans webbsida länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Nürnbergkodexen - forskare enas om etiska riktlinjer

Andra världskrigets slut innebar startskottet för etiska överväganden när det gäller forskning på människor. Ofattbara grymheter begångna under andra världskriget förskräckte en hel värld. Som en direkt följd av rättegångar mot läkare, som genomfört experiment med människor i koncentrationsläger, utarbetades Nürnbergkodexen 1947. Den blev det första exemplet på att forskare enades om etiska riktlinjer som skulle värna enskilda människor i forskningsprojekt. I Nürnbergkodexen finns flera principer som fortfarande präglar forskning på människor.

Nürnbergkodexen

I Nürnbergkodexen länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

talas bland annat om:
- informerat samtycke, som innebär (1) att människor informeras om forskningen och (2) att de fritt kan välja om de vill medverka eller inte.
- att forskningen skall ha goda konsekvenser för samhället
- att riskerna för försökspersoner skall minimeras.
- att varje deltagare har rätt att när som helst avbryta sitt deltagande i ett experiment och den som leder ett sådant skall avbryta det om det verkar troligt att någon deltagare skadas.

Fler etiska riktlinjer

Sedan Nürnbergkodexen har många forskningsområden fått sina egna riktlinjer. Helsingforsdeklarationen länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

, som först antogs 1964 men som kontinuerligt uppdateras, har blivit vägledande för biomedicinsk forskning på människor. Liknande riktlinjer finns också för exempelvis läkemedelsprövning, psykiatri och xenotransplantationer (transplantationer av organ från djur till människa). Stamcellsforskning är ytterligare ett forskningsområde där det på senare tid utarbetats flera dokument om hur celler, embryon och annat biologiskt material bör hanteras.

Även för icke-medicinsk forskning finns riktlinjer för forskning på människor. UNESCO, FN:s organ för vetenskap, har till exempel utarbetat 19 etiska principer för samhällsvetenskaplig forskning, som bland annat gäller antropologiska eller sociologiska studier av främmande kulturer.

Skriv ut sidan

Tillbaka