Forskning.se - Den nationella forskningsportalen
(© Diapix)

Ett uppmärksammat experiment visade tydligt att en grupp av klonade möss hade kortare livslängd än en lika stor grupp normala möss (© Diapix)

Hur säker är kloningstekniken?

Kloning av vuxna är en mycket ung och osäker teknik. För att få en frisk unge behöver man utgå från hundratals eller tusentals ägg. Risken är stor att en klonad unge som föds visar sig vara svårt missbildad. Och det är en öppen fråga om klonade djur som ser friska ut vid födelsen kan få ett normallångt liv.

Lyckas någon gång på hundra
Vid ett typiskt kloningsprojekt börjar man med att föra in en ny cellkärna i några hundra eller något tusental ägg. Av dem kommer de allra flesta att dö innan de utvecklats till ett embryo, eller bilda embryon som ser konstiga ut. I bästa fall kommer tio procent av embryona att vara normala, och dessa planteras in i fostermödrar.

Av dem kommer de allra flesta att misslyckas med inplanteringen eller avstötas i tidiga spontana aborter. Några utvecklas till foster. Av dem kommer många att drabbas av sena missfall, där man ofta kan se att fostret varit starkt missbildat. Alternativt leda till födslar av döda, missbildade ungar. Av de levande ungar som föds kommer många att ha ovanliga missbildningar eller inre skador. Av hundra inplanterade embryon blir det ungefär fem friska djur.

Sammantaget blir det alltså ett friskt klonat djur från hundra eller tvåhundra ägg som man för in en ny cellkärna i. Siffrorna har varit ungefär desamma för alla de arter forskarna hittills lärt sig klona, och bara förbättrats något när man kunnat finslipa teknikerna.

Varför går det så ofta illa?
Forskarna vet inte säkert varför det är så svårt att få kloning att lyckas. De allra flesta tror dock att förklaringen är denna:

I våra celler ligger arvsanlagen skriven med genernas språk i våra DNA-molekyler. Denna information är densamma i alla kroppens celler. Men förutom de rent genetiska budskapen finns en massa tilläggsinformation fastsatt vid generna, som bland annat påverkar vilka av generna som ska användas i de olika cellerna. Tilläggsinformationen består ofta av olika kemiska grupper som fästs vid DNA-molekylerna, och de proteiner dessa lindar sig kring.

Denna tilläggsinformation ser ut på olika sätt i olika celltyper i kroppen. Forskarna tror att den spelar en viktig roll just för att göra våra celler olika, trots att de alla bär samma grundinformation i arvsmassan.

Det betyder att ett normalt befruktat ägg har ett visst mönster av sådana kemikalier fastsatta på sina gener. Men att en cellkärna från exempelvis en hud- eller slemhinnecell har ett helt annat mönster. Då är det inte så konstigt att en cellkärna med ett mönster som är anpassat för exempelvis en hudcells behov har svårt att vägleda en äggcell genom en normal embryoutveckling.

Riskerar klonade människor och djur att dö i förtid?
Det är dessutom möjligt, men långt ifrån säkert, att djur klonade från vuxna riskerar att dö i förtid.

Ett uppmärksammat experiment visade tydligt att en grupp av klonade möss hade kortare livslängd än en lika stor grupp normala möss. Om det berodde på kloningen eller på en olycklig uppsättning gener hos just den individ som klonades kan vi dock inte veta.

Hur det förhåller sig med andra djur än smågnagare vet vi i skrivande stund ännu mindre om. Det beror på att kloning är en så ny teknik att de flesta klonade djur ännu inte hunnit uppnå sin förväntade livslängd.

Det första klonade däggdjuret – fåret Dolly – dog visserligen knappt sju år gammal, medan får normalt kan leva över tio år. Det berodde dock på att Dolly drabbades av en speciell form av cancer, som orsakas av ett virus, som infekterade och dödade både Dolly och ett icke-klonat får i båset invid. Många andra klonade får och nötkreatur lever i skrivande stund friska medelåldersliv.

Faktum är att forskarna inte ens vet om de ska förvänta sig att klonade djur åldras och dör i förtid. Det har att göra med att man inte vet hur vare sig djurs eller människors åldrande regleras. Styrs åldrandet av någon slags biologisk klocka? Kan det vara så att den klockan nollställs vid normal befruktning, men inte vid kloning? Vi vet inte idag. Vi förstår inte ens hur den biologiska klockan för åldrande ser ut! 

Tidigare var en tanke populär att "klockan" som reglerar åldrande skulle utgöras av kromosomernas ändregioner, telomerer, som skulle kortas av vid varje celldelning för att med tiden ta slut. Den teorin har dock tappat mycket av sitt stöd, bland annat för att man upptäckt att många kroppsceller faktiskt tvärt emot vad teorin kräver förlänger sina telomerer.

Referenser

Temat har producerats av fil. lic. Henrik Brändén och faktagranskats av professor Håkan Billig, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Publicerad: 2004-09-21   
Uppdaterad: 2012-10-17

Mest lästa teman

Arkiv

Nyheter

    1. Flerdimensionella betyg förutspår kommande studieresultat
      30 sepGöteborgs universitet
    2. De löser problemet med arsenik i vattnet
      29 sepKTH
    3. Arkeologiska fynd av glas sprider nytt ljus över Gamla Lödöse
      29 sepGöteborgs universitet
    4. Modell kan hjälpa datorer att förstå vardagliga argument
      29 sepGöteborgs universitet
    5. Statens konstnärsbidrag granskas
      29 sepUppsala universitet
    1. Molekyl som skyddar kvinnors ägg identifierad av forskare i Göteborg
      29 sepGöteborgs universitet
    2. Bildämnet – lika mycket för alla, men kanske lite mer för tjejer
      29 sepUmeå universitet
    3. Nytt smart och miljövänligt batteri löser flera problem
      29 sepUppsala universitet
    4. Sovjetnostalgin banade väg för dagens Ryssland
      29 sepSödertörns högskola
    5. Sluta röka! Språkliga strategier i texter om tobak
      26 sepLinnéuniversitetet
    1. Så skyddas hjärnan från stress och depression av motion
      26 sepKarolinska Institutet
    2. Svampar samlever med mikrober djupt nere i berggrunden
      26 sepNaturhistoriska riksmuseet
    3. Hitta bästa resvägen på vägen
      25 sepVTI - Statens väg- och transportforskningsinstitut
    4. Är ultrakänslig spårgasanalys på spåren
      24 sepUmeå universitet
    5. Fetma i medelåldern ökar risken för senare demens
      24 sepGöteborgs universitet
Om forskning.se
Forskning.se samlar och publicerar forskningsinformation, till nytta och glädje för alla som vill veta något om forskning. Nyheterna hämtas till stor del från landets universitet och lärosäten. Redaktionen på forskning.se producerar även eget redaktionellt material i form av artiklar och aktuella kunskapsöversikter, så kallade teman.

Läs mer om forskning.se

Våra ägare
Kontakt
Västra järnvägsgatan 3,
Box 1035, 101 38 Stockholm
Telefon: 08-546 44 000 |  Fax 08-546 44 192
E-post: red@forskning.se

Redaktionen är verksam i Vetenskapsrådets lokaler i Stockholm. Kontakta redaktionen

Forskning.se använder cookies. Läs mer om dessa här.