Varför fick Darwin så ont i magen?

Malthus bok handlade främst om fattigdom och svält. Ett lands befolkning, skrev författaren, tenderar alltid att växa sig större än vad landet kan försörja. Men för Darwin blev läsningen av Malthus avgörande. Här fick han svaret på en gåta som sysselsatt honom ända sedan han två år tidigare hade återvänt från en nästan fem år lång världsomsegling med brittiska flottans segelfartyg Beagle.

Den unge Darwin hade mönstrat på i egenskap av naturforskare och han hade använt tiden väl. När han inte studerade den vetenskapliga litteratur som skickades till honom hemifrån, studerade han de främmande ländernas geologi, flora och fauna.

Mot slutet av sin resa hade han blivit övertygad om att nya livsformer ständigt uppkom.

Särskilt viktiga var upplevelserna på Galapagosöarna. De djur och växter som levde på de olika öarna i denna arkipelag påminde förvisso mycket om varandra, men en sköldpadda från en ö såg ändå inte riktigt ut som sin släkting från grannön.
 
Uppenbarligen hade dessa olika, men närstående, former uppkommit på ort och ställe. Men vilka lagar styrde i så fall deras tillblivelse?

Naturligtvis kunde man tänka sig att Gud successivt hade skapat de olika livsformerna och gett dem de egenskaper de behövde för att de skulle finna sig till rätta på den plats där de var satta att leva. Men Darwin ville helst undvika att dra in Gud i sina vetenskapliga resonemang och det insåg han omedelbart — här erbjöd Malthus ett alternativ.

Om individerna inom en art hade något olika egenskaper skulle nämligen "fördelaktiga variationer visa en benägenhet att överleva och ofördelaktiga att gå under" i den kamp om begränsade resurser som Malthus beskrev och de överlevande skulle föra anlagen för sina gynnsamma egenskaper vidare. "Kampen för tillvaron" skulle därför medföra att organismerna med tiden blev allt bättre anpassade till sin miljö.

Men tänk nu om en art spred sig över ett område där livsbetingelserna varierade från plats till plats, i så fall skulle de individer inom denna art som levde i olika delar av utbredningsområdet efter ett antal generationer antagligen vara så olika varandra att de borde betraktas som olika arter.

Naturforskare som gör revolutionerande upptäckter brukar vara utomordentligt angelägna om att publicera dem så snart som möjligt. Annars kan ju någon annan hinna före. Men Darwin väntade i tjugo år och för att förstå detta dröjsmål måste man veta lite om det samhälle han levde i.

Vid mitten av 1800-talet präglades Storbritannien av sociala motsättningar. Industrialiseringen hade skapat ett proletariat, fattigdomen och smutsen i städernas slumområden var fasaväckande.

Inte enbart arbetarklassen utan även stora delar av den lägre medelklassen krävde röst i politiken och del av det välstånd industrierna gav sina ägare.

De privilegierade i samhället kände sig hotade och sökte sig till kyrkans läror om en från skapelseögonblicket given ordning för att legitimera sina förmåner.

Att, som Darwin, påstå för det första att skapelsen var föränderlig och för det andra att Gud inte hade särskilt mycket med den saken att göra var knappast opportunt i dessa kretsar.

De revolutionärer som ifrågasatte det hävdvunna samhället sökte däremot med ljus och lykta efter alla argument som kunde användas mot tanken att världens "visa" ordning var given en gång för alla. En materialistisk "skapelsemyt" av det slag som Darwin kunde presentera passade dem som hand i handske.
 
Darwin själv hade en högborgerlig bakgrund. Hans far och hans farfar var framgångsrika läkare, farfadern dessutom filosof och författare.

Darwins morfar, Josiah Wedgwood den äldre hade gjort sig en förmögenhet på det högklassiga Wedgwoodporslinet.

Själv gifte sig Charles med sin kusin Emma, dotter till Josiah Wedgwood den yngre, som alltså var Darwins mycket älskade morbror, något som ytterligare ökade hans redan tidigare ansenliga förmögenhet.

Darwin tillhörde alltså själv en samhällsklass som lutade sig mot den religion som hans egen teori utmanade. Han avskydde han häftiga meningsutbyten ville ogärna såra andra människors känslor. Dessutom insåg han mycket väl att diskussionen om hans teori skulle få politiska övertoner.

Klämd mellan sin klasstillhörighet och sina vetenskapliga insikter, vars giltighet han i grund och botten aldrig betvivlade, fick han ont i magen. Publiceringen av den anstötliga utvecklingsläran sköts på framtiden.
 
Som ung var Darwin en skicklig ryttare och älskade att jaga. Under sin världsomsegling hade han både bestigit Anderna och företagit livsfarliga ridturer över Pampas.

De första åren efter hemkomsten deltog han mycket aktivt i umgängeslivet i London där han var en uppskattad medlem i de radikala kretsar som samlades hos hans fem år äldre bror Erasmus.

Knappt ett halvår efter det att Darwin hade formulerat sin lära om biologisk utveckling genom naturligt urval gifte han sig och några år senare flyttade Charles och Emma till den lilla byn Down i Kent några mil sydost om London. Här levde de ett stilla och inrutat liv, en av Darwins närmaste vänner var den lokale kyrkoherden. London besökte han så sällan som möjligt, i stället fick hans vetenskapliga vänner komma ut till honom.

Hälsan tillät inget annat: illamående, väderspänningar, klåda, trötthet, yrsel och svimningskänslor hade förvandlat den sportige ynglingen till en invalid som bara kunde arbeta några timmar om dagen och krävde ständig uppmärksamhet från familjens sida.

Allra sämst mådde han då han höll på att skriva sin epokgörande bok On the Origin of Species — "Om arternas uppkomst" — och en stor del av "denna helvetiska tid", för att använda hans eget uttryck, tillbringade han på en vattenkuranstalt där behandlingarna gav honom viss lindring.
 
Man har ibland förklarat Darwins sjukdom genom att hänvisa till någon tropisk sjukdom som han dragit på sig under sin långa resa. Men allt talar i stället för att hans symtom var psykosomatiskt betingade, något som givetvis inte betyder att de var mindre plågsamma och än mindre att han simulerade.

Inte minst ett sådant här jubileumsår kan Darwin ibland beskrivas som den klarsynte men missförstådde profeten som kämpar för vetenskaplig klarhet i en värld av förstockade kyrkomän och religiöst bigotteri. Som alla schematiska bilder är denna grundfalsk.

Tanken att arterna hade utvecklats ur varandra slog snabbt igenom och vid sin död var Darwin en nationell hjälte, som, mot sin vilja,  fick statsbegravning i Westminster Abbey.

Inte heller vetenskapligt var han felfri. Många av de tankar han presenterade var felaktiga och en del av de värderingar han gav uttryck för överensstämmer knappast med dem vi hyllar i en modern demokrati. Men alla kan begå misstag och även stora tänkare är barn av sin tid.

Personligen tycker jag att det är lätt att älska den försynte lantjunkaren i Kent, som formulerade en av alla tiders viktigaste vetenskapliga principer — biologisk utveckling genom naturligt urval och blev revolutionär mot sin vilja.

På kvällarna brukade Emma eller någon av döttrarna läsa högt för honom ur någon roman där huvudpersonen var en vacker och sympatisk kvinna och slutet ovillkorligen måste vara lyckligt. Jag unnar honom denna undanflykt.

Som den polska nobelpristagarinnan Wislawa Symborska skriver i en nyutkommen dikt:
 

Text: Nils Uddenberg
Professor och författare, läkare och docent såväl i psykiatri som i livsåskådningsfrågor och ingår i Vetenskapelsens expertgrupp.

Texten är först publicerad i katalogen till utställningen Vetenskapelsen