Forskning.se - Den nationella forskningsportalen
2010-09-09 Blogg från forskning.se

Smittskyddsbestämmelserna försvårar för vargen

2010-09-09
Blogg från forskning.se
Olof Liberg, vargforskare SLU.

Olof Liberg, vargforskare SLU.

Jag sitter just nu och brottas med en utredning om hur vi ska få in nytt genetiskt material till vår isolerade och inavlade vargstam.
Jag tackar för många intressanta synpunkter på mitt förra blogginlägg. Några av de argument för varför vi inte kan låta en minoritet avgöra rovdjursfrågan, hur orättvist behandlad den än kan känna sig, kan jag kanske till och med själv få användning för i debatter och andra möten med människor när denna fråga kommer upp.

Annars sitter jag just nu och brottas med en utredning om hur vi ska få in nytt genetiskt material till vår isolerade och inavlade vargstam. Eftersom vargetableringar i princip inte tillåts i renskötselområdet är det naturliga inflödet från våra grannar i öster nästan totalt strypt. Det enklaste sättet att lösa problemet på är att hämta vilda vargar från lämplig givarpopulation, och släppa dem här hos oss. Enkelt kan det tyckas, men icke. Eftersom vi vill ha vargar som är välanpassade till vår miljö, bör de tas från den population som våra nuvarande vargar kommer från, nämligen den finsk-ryska. Även baltiska och nordpolska vargar tillhör samma population.

Vi har emellertid stött på ett stort problem i form av våra smittskyddsbestämmelser. Inget av de tänkbara givarländerna är rabiesfritt. Det innebär att vargar som ska införas från dessa länder måste sitta i karantän i sex månader. Frågan är om det är etiskt/djurskyddsmässigt försvarbart att stoppa in vildfångade vargar i ett hägn under så lång tid. Många varnar också för att de kan bli vana vid människor och därmed farliga. Vi hade hoppats att åtminstone de vargar som spontant tagit sig in i norra Sverige från Finland eller Ryssland, och som vi av erfarenhet vet har liten chans att överleva länge nog för att själva ta sig ned till vår behövande vargstam i Mellansverige, kunde flyttas utan att sitta i karantän. Men det gick inte, de måste också in i karantän.

Vi föreslog då att vi söver sådana vargar, tar prover och vaccinerar dem, förser dem med radiosändare, släpper dem o låter dem gå i sex månader under övervakning som ett slags fri-karantän i Norrland, innan vi söver dem igen och flyttar ned dem, om de då är friska och vaccinet har "tagit". Men se, det gick inte heller. Om vi söver dem i syfte att senare flytta ned dem så måste de in i karantän direkt. Däremot får de gärna själva ta sig ned till vår population om de klarar det på egna ben, även om vi, genom våra DNA-analyser av deras spillning, vet att de är invandrare och därmed potentiella smittkällor.

Detta förefaller ju något inkonsekvent. Om vår främsta prioritet vore att skydda Sverige mot rabies, inte att skydda tjänstemän mot anklagelser för fel, borde givetvis varje varg som identifierats komma österifrån omedelbart infångas och stoppas i karantän eller prompt avlivas. Ja, om vi ville vara på riktigt säkra sidan borde nog alla vargar som påträffas i norra Sverige avlivas direkt, utan någon fördröjande DNA-analys. Sett i det perspektivet är ju det nuvarande "förbudet" mot varg i renskötselområdet alldeles utmärkt, som en buffertzon mot det farliga Finland. Ungefär som de "tsetse-korridorer" som finns i delar av Afrika mellan tsetse-infekterade områden och tsetse-fria områden. I dessa korridorer opererar konstant anställda skyttar som skjuter allt vilt som kan bära smittan.

I ljuset av den senaste debatten om den farliga dvärgbandmasken, som också finns i Finland, framstår ju detta som ännu bättre. Om det nu inte hade varit för alla de rävar, mårdar, mårdhundar, grävlingar m.fl. som fullständigt okontrollerat korsar gränsen i avsevärt högre frekvens än vargar, och skulle fortsätta med det, trots att de också kan bära både rabies och dvärgbandmask.

Vårt senaste bud i vargflyttningsfrågan är f.ö. att flytta Norrlands-modellen till Finland, dvs. söva, vaccinera och radiomärka vargar i Finland och sedan släppa dem och låta dem gå där i sex månader, och sedan flytta dem till oss om de då fortfarande är friska. Vi vet ännu inte hur ansvariga myndigheter ställer sig till den lösningen. Om inte heller detta går, återstår bara att sätta in veckogamla valpar utifrån till svenska lyor och låta föräldrarna adoptera dem (vi vet från försök i stor skala i USA att detta går bra).  Dock får vi inte ta valpar direkt från finska eller ryska lyor, karantänskravet gäller även dem. Vi måste etablera avelspar i svenska djurparker, varifrån vi sen kan ta valpar. Omständligt och tidsödande.

Om någon frågar varför vi inte inseminerar svenska vargtikar, är svaret att detta är ännu mera omständligt och dessutom tveksamt ur djurskyddsskäl. Den mottagande tiken måste hållas i hägn flera veckor, och sövas om flera gånger med täta mellanrum, och sannolikheten att hon befruktas är ändå bara 50 %.

I en kommande blogg tänkte jag ta upp den redan omnämnda dvärgbandmasken, vars farlighet kommit att bli ett av vargmotståndarnas främsta vapen i sin kamp för ett vargfritt Sverige.

Kommentarer
Lämna en kommentar






Arkiv

Nyheter

    1. Full kontroll på plasttransistorn
      16 majLinköpings universitet
    2. Förbättrade metoder för att spåra kemiska stridsmedel
      16 majUmeå universitet
    3. Modell ska hjälpa till att utveckla ny teknik för säkrare transportsystem
      16 majVTI - Statens väg- och transportforskningsinstitut
    4. Nya tolkningar av gammal persisk religion
      16 majSödertörns högskola
    5. Kosttillskott tidigt under graviditeten sänker spädbarnsdödligheten
      16 majUppsala universitet
    1. Vartannat sjöbefäl somnar vid rodret
      16 majChalmers tekniska högskola
    2. ”Långbänk i Bryssel skapar forskarflykt från EU”
      16 majSLU
    3. Att vara rik på erfarenheter ökar tilliten
      16 majStockholms universitet
    4. Klart vilka projekt som inleder storsatsningen på väg- och järnvägsforskning
      16 majVTI - Statens väg- och transportforskningsinstitut
    5. Bättre smärtlindring efter knäprotesoperation
      16 majÖrebro universitet
    1. Umeåforskare karterar fiskar som hotas av dammar
      16 majUmeå universitet
    2. Ett extra år i skolan förlängde livet
      16 majStockholms universitet
    3. Aktiv livsstil hos äldre håller deras hjärnor igång
      15 majUppsala universitet
    4. Vårdares makt och patienters vanmakt
      15 majUmeå universitet
    5. Forskare: Svenskarna måste lära sig att borsta tänderna
      15 majGöteborgs universitet
Om forskning.se
Forskning.se samlar och publicerar forskningsinformation, till nytta och glädje för alla som vill veta något om forskning. Nyheterna hämtas till stor del från landets universitet och lärosäten. Redaktionen på forskning.se producerar även eget redaktionellt material i form av artiklar och aktuella kunskapsöversikter, så kallade teman.

Läs mer om forskning.se

Våra ägare
ENERGIMYNDIGHETENlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster  |  FASlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster  |  FORMASlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster MISTRAlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster   |  NATURVÅRDSVERKETlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster RIKSBANKENS JUBILEUMSFONDlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster VETENSKAPSRÅDETlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster  |  VINNOVAlänk till annan webbplats VÅRDALSTIFTELSEN länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster  |  KK-STIFTELSENlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

I SAMARBETE MED SVERIGES
UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR.

Kontakt
Västra järnvägsgatan 3,
Box 1035, 101 38 Stockholm
Telefon: 08-546 44 000 |  Fax 08-546 44 192
E-post: red@forskning.se

Redaktionen är verksam i Vetenskapsrådets lokaler i Stockholm. Kontakta redaktionen

Forskning.se använder cookies. Läs mer om dessa här.