Ulrika Thorell söker sockrets mening

Ulrika Thorell betonar att allting i vår omvärld är meningsskapande - även sega råttor. (Foto: Peter Segermark, Nordiska Museet)

— Det är fortfarande till viss del statussymboler som vi konsumerar — de dyra och exklusiva sakerna, säger Ulrika Torell, som forskar om meningsproduktion kring socker och sötsaker. 

Bland annat intresserar hon sig för vad hon kallar "det sötas materialitet".   

— I takt med konsumtionssamhällets framväxt har vi inlemmat sockret i vårt vardagsliv, och på något sätt avspeglas det i sötsakernas materialitet. Vad är det vi äter när vi stoppar i oss sega råttor och tennisracketar? Vad säger det om hur vi skapat mening av att äta 50 kilo socker per person och år? frågar hon retoriskt, där hon sitter vid ett bord i kaféet på Nordiska museet i Stockholm.  

Här har hon sin arbetsplats sedan 2006, som en av RJ:s så kallade ABM-forskare. Dessförinnan var hon med och byggde upp Tema mat, kultur, medicin vid Linköpings universitet. Disputerade gjorde hon 2002 vid samma universitet med avhandlingen "Den rökande människan. Bilden av tobaksbruk i Sverige mellan 1950- och 1990-tal".
 

Ser sötsaker som meningsskapande  

Denna insikt delar hon med manusförfattarna till långfilmen Sockerskrinet, som gjordes av Svensk Filmindustri på uppdrag av Svenska Sockerfabriks AB. Den framgångsrika lanseringen av filmen i slutet av 1930-talet ledde till att sammanlagt en halv miljon svenskar följde det fiktiva paret Eric och Karin Malm när de for på bröllopsresa i en liten öppen bil för att studera den svenska sockernäringen. Om detta har Ulrika Thorell skrivit i den nyutkomna boken Burkar, påsar och paket. Förpackningarnas historia i vardagens konsumtionskulturer.
 

Socker som lyxvara

— I skrinet fanns en mellanbotten, som var perforerad, och under den en utdragbar låda där alla smulor fångades upp. På så vis gick inget socker till spillo, berättar Ulrika Torell.  
Filmens budskap kan sammanfattas i att sockerskrinens tid är förbi. Den moderna svensken snålar inte på sockertoppar som förvaras i låsta skrin utan masskonsumerar bitsocker levererat i den nya tidens praktiska och hygieniska fabriksfyllda förpackningar.
 

Socker som baslivsmedel

Hål i tänderna och fetmaepidemier  

Detta var uppenbarligen före den tid då tandtrollen Karius och Baktus gjorde sitt intåg i den svenska barnbokslitteraturen. Sambandet mellan sockerätande och hål i tänderna uppmärksammades på bred front först på 1950-talet. En ny "uppenbarelse" fick vi i slutet av 1900-talet, när det stod klart att inte bara fett utan också socker gör oss överviktiga — ett konstaterande som följdes av larm om fetmaepidemier och ihärdiga kampanjer mot bland annat socker i frukostflingorna. Chokladberoende har numera blivit ett modeord som signalerar skuld och bristande självbehärskning. Trots detta har vår sockerkonsumtion inte minskat utan tvärtom varit ganska stabil sedan 1930-talet.

Godiset har demokratiserats  

Delvis ser det likadant ut fortfarande, men de bildäck och salta katter som fyller dagens godispåsar känns knappast exklusiva.  

— Även smågodisutbudet har demokratiserats under 1900-talets gång, konstaterar Ulrika Torell.  

Själv har hon inga problem med att hålla sig borta från godishyllorna.
 
— Nej, usch, jag tycker inte om socker, säger hon och skrattar.
 
Text: Hanna Sofia Rehnberg, Riksbankens jubileumsfond