Resistens mot antibiotika ett globalt hot

Foto: Göran Billeson, Peter Karlsson/Svarteld

-Utvecklingen är skrämmande. Bakterierna känner inga gränser. Men man måste försöka vara optimist, säger Håkan Hanberger, överläkare och professor i infektionsmedicin vid LiU och sedan många år anlitad som expert i antibiotikafrågor.

Tillsammans med forskarkollegerna Magnus Johansson och Ulf Rydell har han just lagt sista handen vid en rapport som ska presenteras vid en infektionskongress i London i mars 2012. I kalla siffror redovisas det katastrofala läget i intensivvården vid fyra sjukhus i det tidigare krigsdrabbade landet, nu en snabbt växande ekonomi.

Alla undersökta bakteriegrupper var höggradigt resistenta mot fem av sex tillgängliga antibiotika. Värsta exemplet var den vanliga sjukhusbakterien Acinetobacter, dödligt farlig för patienter med nedsatt immunförsvar. Av dem var upp till 71 procent resistenta - en siffra minst tio gånger så hög som i den svenska intensivvården.

-När mer än varannan bakterie är resistent, är det svårt för läkarna att göra rätt. Men det måste finnas en tröskel att kliva över innan man tar till de allra sista fungerande preparaten, säger Håkan Hanberger.

Vad är det då som är rätt? Att komma med förslag till evidensbaserade insatser är ett av syftet med projektet som drivs gemensamt av de svenska forskarna och deras vietnamesiska kolleger. En punkt handlar om att utforma behandlingsstrategier och noga följa upp effekterna. En annan som kan tyckas självklar är att hålla sjukhusen rena.

Den kritiska utvecklingen i slutenvården är en spegelbild av samhället utanför sjukhusväggarna. Ju mer antibiotika som sprids, desto mer ökar resistensen. I många länder i alla världsdelar går man in på ett apotek och köper bredspektrum- antibiotika utan recept. Så är det inte i Sverige. I stället går vi omvägen runt vårdcentralen. I Östergötland skriver distriktsläkare ut 350 recept per tusen invånare och år.

Enligt det nationella målet ska den förskrivningen ner till 250, vilket inget landsting ännu nått.

De vanligaste diagnoserna är infektion i luftvägar och urinvägar. Skillnaden mellan olika vårdcentraler är stor. I en studie i Östergötland granskades förskrivningen av ett preparat mot urinvägsinfektion. Vid en populär vårdcentral förskrevs detta för 14 procent av diagnoserna, jämfört med 2 procent vid den som var mest restriktiv.

-I Sverige går det att bromsa den negativa utvecklingen i det korta perspektivet om vi jobbar tillsammans, allmänheten och sjukvården. Förutom överförskrivning handlar det om allt från enkla saker som hur man behandlar sår i fotbollslaget och att man stannar hemma när man är sjuk, till hygienen i intensivvården, säger Håkan Hanberger.

I sällskap med de övriga nordiska länderna och Nederländerna är dock Sverige i en klass för sig. Inom EU, där 25 000 människor per år beräknas dö till följd av infektioner som inte går att bota på grund av resistens, sneglar många norrut med avund.

-I det långa perspektivet måste vi inse att vi lever i ett globalt samhälle. Vi måste nå fram till internationella konventioner. Världshälsoorganisationen WHO har vaknat långsamt. Nu finns en handfull organisationer som arbetar med frågan, bland andra nätverket ReAct med den svenske forskaren Otto Cars som ordförande.

Håkan Hanberger pekar på tre saker som i första hand måste stoppas: den fria försäljningen, tillväxtbefrämjande behandling av köttdjur och utsläpp i vattendrag. På senare tid har det kommit alarmerande rapporter om hur utsläpp från indiska läkemedelsfabriker kraftigt ökat resistens hos bakterier i miljön. Risken är överhängande att deras gener ska spridas till sjukdomsalstrande bakterier.

-Tyvärr finns det ingen back i systemet. Bakteriestammar som utvecklat resistens blir kvar i hög utsträckning. En förhoppning är dock att antibiotikakänsliga bakterier på sikt ska kunna konkurrera ut de motståndskraftiga.

ÅKE HJELM