Ljuv musik för Lars-Erik Wernersson

Lars-Erik Wernersson

— När jag ska vara pedagogisk brukar jag förklarar det hela med att jag jobbar för att göra atomer och elektroner lyckliga. Med rätt förutsättningar jobbar elektronerna effektivare, med minskad effektförbrukning som följd, tillägger han.

Effektiva elektroner gör även laptops och andra datorer mindre varma. Varma laptops är inte bara resursslöseri (hemelektronik är hemmets värsta energitjuv!) utan kan även vara en brandfara, i värsta fall. 

Samma forskning kan få vitt skilda applikationer, har det visat sig. Exempelvis ligger Lars-Erik Wernerssons forskargrupp bakom den första transistorn som är utvecklad med nanoteknik. 

Litenheten till trots, eller just därför, gör den 50 gånger effektivare än dagens modeller. En förklaring är att deras transistor är byggd av indiumarsenid där elektronerna rör sig lättare jämfört med det konventionella materialet kisel. 

Att bygga med indiumarsenid låter sig inte gärna göras med större verktyg, men med nanoelektronik går det förhållandevis enkelt. Om fem till tio år är det troligt att nanotransistorn finns på marknaden. 

En annan tillämpning, även det sprungen ur mötet mellan fysik och elektronik, handlar om en metod att mäta det exakta avståndet mellan två punkter. Den kan användas för att fastställa exakt hur mycket vätska en behållare kan innehålla. Det kan handla om allt från bensindunkar till juicelådor. 

För gemene man kanske vinsten låter liten, men för process- och petroleumindustrin är frågan gigantisk.

— Oerhörda kostnader är inkopplade, inte minst i oljeindustrin. Dagens lösningar kräver installationer och det finns ingen enkel metod för att snabbt mäta rätt. Dessutom så fuskas det en del, säger han men betonar att den största fördelen faktiskt handlar om något så banalt som minskad strömförbrukning. 

— Dagens mätmetoder är oerhört strömkrävande, medan den här tekniken bygger på ny radioteknik och kan gå på batteri. Vi är på gång att patentera metoden och snart ska ett kretskort vara färdig.

Projektet råkar även vara ett pilottest för en ny typ av finansiering från Stiftelsen från Strategisk forskning. Genom att gå in med en summa pengar - 0,5 msek kronor i detta fall - för att utveckla en prototyp av forskningsresultat hoppas SSF att öka chansen att forskningsresultat i slutändan ska bli en innovation. Annars brukar SSF och övriga forskningsfinansiärer, Vinnova undantagen, upphöra med forskningsfinansiering när det blir dags för produktutveckling. 

Lars-Erik Wernersson har varit lyckosam hos samma finansiär vid flera tillfällen. Nyligen fick han jämte åtta andra svenska forskare 10 miljoner kronor och, kanske framförallt, det erkännande som det innebär att ha blivit utvald till "Framgångsrik forskningsledare".

En bidragande faktor till att just han lyckades kamma hem en ytterligare finansiering beror på till stor del på målmedvetenhet, tror han själv.

— Dessutom har jag haft nära kontakt med industrin, däribland IBM och TSMC och en rad svenska företag. Då får man mycket med sig hem, både i form av kunskap och problemställningar, säger han.   

Redan idag leder han en forskargrupp på femton personer. För det senaste tillskottet siktar han på att anställa ytterligare två seniora forskare och en doktorand.

Kristina Lindgärde, december 2011.