Känslor och miljö — en (ofta) bortglömd historia

Maria Johansson undersöker känslomässigt ställningstagande. (Foto: LTH)

— Just nu håller jag på med att ta reda på hur vår rädsla för varg och björn ser ut psykologiskt. För att kunna utforma en fungerande rovdjursförvaltning måste myndigheter förstå vad som triggar människors rädsla för dessa djur, förklarar Maria Johansson.

På liknande sätt kartlägger hon — och flera kollegor — invändningar till etablering av vindkraftverk, hur stadsmiljöer kan utformas för att uppmuntra till gående, hur bostadsmiljön för personer med psykiska funktionshinder bör utformas och hur olika typer av utomhusbelysning uppfattas.

Gemensamt för alla projekt är att de handlar om människors förhållande till den fysiska miljön.
Vilket även förklarar varför hon, med en grundutbildning i psykologi, hamnat på en teknisk fakultet. Många av hennes kolleger är arkitekter och byggforskare. Men den som hon jobbar allra närmast är också han psykolog, nämligen Thorbjörn Laike.
— Vi kompletterar varandra bra, tycker hon.

Till LTH kom Maria Johansson 1995 för att påbörja sin avhandling i miljöpsykologi.
— Ämnet är tvärtvetenskapligt på ett spännande sätt. Och viktigt. I debatten lyfter man ofta fram tekniska aspekterna för eller emot. Gå man lite mer på djupet träder andra mönster fram. Dessa variabler måste också vägas in, betonar hon.

Hon exemplifierar med resultat från sin den egna avhandlingen. Den handlade om varför vissa människor föredrar bilen framför andra transportmedel i tätortsmiljöer. Det visade sig bland annat att en styrande faktor var många mäns starka känslomässiga bindning till bilen.
— Resultaten är ju ganska gamla vid det här laget, men min slutsats att det inte alltid går att informera bort ett miljöproblem gäller fortfarande, konstaterar hon.

Nu i sommar ska hon ha semester och med mycket bad och en nypa fjälluft. Men en hel del jobb blir det också. Flera projekt befinner sig i slutfasen då resultatanalys blir viktig.
— Ett av dem handlar om vår relation till lövskog. Det är Skogsstyrelsen som vill veta vilka sätt att förvalta skogen som gynnar den biologiska mångfalden, säger hon. 

Resultaten visar att ju mer fäst man är vid lövskogen, desto mer tycker man att den ska bevaras. Föga förvånande måhända, men när det kommer till vilka åtgärder som bör sättas in, är folk plötsligt inte alls lika konsekventa längre.

Hon och hennes kolleger har exempelvis sett att de åtgärder som man inom naturvården bedömer kan få störst effekt har lägst acceptans.  Dit hör direkta och ibland radikala ingrepp i miljön, trots att de är bra för den ekologiska mångfalden.
Själv är hon intresserad av de psykologiska mekanismerna men lägger inte några värderingar i de miljöobjekt hon studerar.
— Nej, det är fullständigt ointressant för mig som forskare. Jag har inga åsikter om varken lövskog eller varg, tydliggör hon.

Text: Kristina Lindgärde, Lunds tekniska högskola. Artikeln är också publicerad på Lunds tekniska högskolas webbplats.