Juleen Zierath: Mina bästa forskningsidéer har jag fått genom idrotten

Juleen Zierath (Foto: Johan Bergmark)

— Det är ett lagarbete och för att vinna måste man ha ett starkt lag där människor med olika färdigheter ingår och kompletterar varandra. Laget måste ha tydliga mål och en genomtänkt strategi. Var och en måste naturligtvis också ha en begåvning, men det räcker inte– man måste också arbeta hårt och vara beredd att göra uppoffringar. Längs vägen är det dessutom viktigt att man får uppmuntran och att man har roligt. Det är precis som idrott, säger Juleen Zierath.

Träning viktigt för hjärnan
Hennes forskargrupp studerar hur träning förbättrar musklernas glukosomsättning hos diabetiker. Att träning är viktigt även för resten av kroppen - inte minst hjärnan - har Juleen Zierath helt klart för sig.
— Några av mina absolut bästa forskningsidéer har jag fått när jag har idrottat. Ibland jobbar man bäst när man inte är på jobbet!

Juleen Zierath är född i Milwaukee i norra USA. Hon var den första i sin familj som läste vidare på universitet och en ny värld öppnade sig.
— Jag hade en handledare på University of Wisconsin - River Falls, som gjorde stort intryck på mig. Att möta en kvinna som var disputerad, oerhört professionell och så självständig inspirerade mig mycket. Hon visade mig på helt nya möjligheter i livet och hon blev min förebild.

Som idrottare på hög nivå intresserade sig Juleen Zierath under universitetsstudierna mycket för hur kroppen och musklerna fungerar.
— Jag studerade arbetsfysiologi och idrottsbiokemi och testade olika dieter och träningstekniker för att bli en bättre idrottare. Så småningom la sig intresset för min personliga idrottsutveckling och ersattes av ett mer allmänt intresse för hur hälsa och träning hänger ihop, säger hon.

Efter att ha jobbat ett par år som forskarassistent i muskelfysiologi vid Washington University School of Medicine i Saint Louis ville Juleen Zierath ha nya utmaningar.
— Jag kände: jag kan leda den här forskningen!

Jakten på ett lämpligt doktorandprojekt i träningsfysiologi ledde henne till Sverige, som var välkänt inom fältet.
— Bibeln i arbetsfysiologi var skriven av svenske professorn P-O Åstrand, den kände alla till, och mycket spännande forskning inom ämnet gjordes i Skandinavien. Karolinska Institutet visste jag däremot inte vad det var, säger Juleen Zierath.

Där hamnade hon nu och började forska om reglering av glukostransport med Karolinska Institutets nuvarande rektor Harriet Wallberg-Henriksson som handledare.
— Det var bra år. Men visst saknade jag familjen - och pizzaleveranserna! Tv-kanalerna var också chockerande få – bara två.

Efter disputationen 1995 återvände Juleen Zierath till USA för en postdoc på Harvard University.
— När jag åkte från Sverige trodde jag aldrig att jag skulle komma tillbaka.
Men forskningsnivån vid Karolinska Institutet var - och är fortfarande - mycket hög, friheten stor och hierarkierna inte alls så tydliga som på många håll i USA, menar Juleen Zierath.
— Här lyssnar man på vad alla, inte bara professorerna, har att säga. Jag kände helt enkelt att förutsättningarna för att bedriva bra forskning och trivas var bäst i Sverige. Jag fick också en forskarassistenttjänst av Vetenskapsrådet och det avgjorde saken.

Ska leda temacentrum
Åter i Sverige har Juleen Zieraths karriär gått som på räls. Idag leder hon ett 30-tal forskare och har utsetts till ledare för ett nytt temacentrum i diabetesforskning vid Karolinska Institutet. Forskningen handlar om att på molekylär nivå försöka förstå orsakerna bakom typ 2-diabetes, så kallad åldersdiabetes. Det innefattar forskning på material från patienter med diabetes för att i detalj ta reda på varför diabetikers muskler inte fungerar som de ska, men också hur musklerna påverkas av träning, ett sätt att motverka åldersdiabetes. För att förstå hur olika proteiner och signalsubstanser påverkar hela kroppen arbetar gruppen även med djurförsök, i vissa projekt kommer de så långt att de testar olika potentiella läkemedel.
— Målet är att förbättra situationen för diabetiker och skjuta på sjukdomsdebuten. En ensam forskare kommer inte att lösa diabetesproblematiken, men tillsammans kan vi nå långt, menar Juleen Zierath.

I juni förra året blev det klart att den ansökan om strategiska anslag från regeringen till diabetesforskning som hon författat tillsammans med professorerna Per-Olof Berggren och Peter Arner blev accepterad. Juleen Zierath berättar att anslagen till stor del kommer att användas till infrastrukturella satsningar, det vill säga uppbyggnad av faciliteter där expertis och resurser inom olika expertområden samlas. Målet är att göra forskningen mindre splittrad och utspridd och att skapa ännu bättre förutsättningar för att bedriva effektiv och nydanande diabetesforskning.
— Vi kommer att ha fyra så kallade plattformar; ett kliniskt forskningscentrum där patientdata samlas in och ett laboratorium som tar fram och karakteriserar genmodifierade möss som kan fungera som sjukdomsmodeller.
Den tredje plattformen kommer att utgöras av resurser för screening av främst genmaterial. Slutligen kommer vi att starta ett laboratorium för avbildningstekniker. Satsningen kommer även att innebära ett antal nya forskarassistenttjänster inom sex olika prioriterade diabetesområden.
— Det är mycket viktigt att satsa på yngre forskare, de är framtiden.

Text: Cecilia Odlind.
April 2010. Finns att läsa i en längre originalversion på ki.se