Jordnära forskare kartlägger bergens inre liv

Uppborrade stickprover ger ingen helhetsbild och räcker därför inte långt. En bra teknik i dessa sammanhang är resistivitetsmetoden, en teknik som Torleif Dahlin i sin forskning vidareutvecklat under flera år. Idag används hans metod över hela världen och av de flesta stora konsultföretagen i Sverige. Metoden är även viktig för att upptäcka föroreningar och därmed för att undvika allvarliga miljöskador. Det är dock viktigt att kombinera metoden med andra sätt, såsom borrning och provtagning, för att resultaten ska tolkas rätt.

Så funkar det
Grundprincipen är att olika material leder ström olika bra. Fast berg, typ gnejs och granit, ger högt motstånd, eller resistivitet (mäts i Wm som uttalas ohm-meter), medan vatten med joner, lera och vittrat berg leder ström desto bättre och därför ger låg resistivitet. Vid en mätning placeras flera elektroder på markytan för att skicka ström, och spänningsfältet som uppstår mellan elektroderna ger information till ett datorprogram som i sin tur analyserar det uppmätta motståndet. Avståndet mellan elektroderna varieras systematiskt, och därmed även mätdjupet, vilket gör att datorn efter hand kan bygga fram två- eller tredimensionella bilder av jord och berg som får olika färg beroende på det elektriska motståndet.

Metoden har ungefär hundra år på nacken och utvecklades till en början för att prospektera malm, som leder ström väldigt bra. De senaste 15-20 åren har teknikutvecklingen tagit fart vilket ökat användbarheten dramatiskt.

— Geofysiska undersökningsmetoder får allt större roll, inte bara i byggprojekt, utan även för att t ex att hämta rätt sorts berg som kan krossas till grus för att t.ex. bygga nya vägar med. Vanligt naturgrus håller nämligen på att ta slut och får inte brytas av hänsyn till miljön, berättar Torleif Dahlin.

Spårar gifter och farligt avfall
Miljöprövningar av olika slag är ett annat växande, och viktigt, område. Framförallt soptippar i olika former har engagerat Torleif Dahlin den senaste tiden. I ett nystartat projekt ska han ta reda på hur växthusgasen metan utvecklas i soptippar. Där tittar han på den fjärde dimensionen, tiden, eftersom variation i resistiviteten kan ge värdefull information om hur vätska och gas rör sig i marken.

För ett år sedan handledde han några studenter som genom att kombinera två mättekniker kunde ge en detaljerad bild av hur miljögifter spridits utanför en soptipp i Hörby. För sitt exjobb fick studenterna Svenska Geotekniska Föreningens pris för bästa examensarbete 2008. Han har även handlett doktorander från Nicaragua som bl a studerat hur en soptipp av betydligt större dimensioner utanför huvudstaden Managua smutsar ner stora områden.

Torleif Dahlin och hans kollegor har även gjort flera vändor till afrikanska länder, tidigare Kap Verdeöana, Zimbabwe och Sydafrika och för närvarande Mocambique. Här har det handlat om kartläggning av grundvattenresurser, nu senast i Gorongosa National Park som rehabiliteras efter att ha lidit svår skada under inbördeskriget.

Stor nytta men skralt med pengar
— Vi som forskar fram nya geofysiska undersökningsmetoder gör faktiskt stor samhällsnytta. Varje år bygger och renoverar man för 100-tals miljarder kronor. Gör man rätt från början kan man spara enorma pengar, inte bara i Sverige utan i hela världen. Därför känns det trist att det är så skralt med basfinansieringen påpekar Torleif Dahlin.

— Att anställa en svensk doktorand är nästan omöjligt idag. De flesta vi har, vilka vi så klart tacksamma för, kommer från utlandet. Men eftersom de flyttar tillbaka till sina hemländer är det klent med återväxten av kompetens i Sverige, tillägger han.

I stort sett alla pengar kommer från näringslivet. Enligt Torleif Dahlin borde man tänka om, t ex om man varit duktig och fått in externa pengar borde universitetet backa upp med kompletterande pengar.

Samhällskontakt inspirerar
— Det ständiga utbytet mellan forskare och samhället är avgörande. På grund av våra begränsade utvecklingsresurser samarbetar jag gärna med företag kring instrumentutveckling. Det jag får tillbaka är tillgång till bra mätinstrument, berättar Torleif Dahlin vars egen forskning ligger bakom ett av de ledande instrumenten på marknaden, ABEM Lund Imaging System, vars första upplaga kom ut 1995.

Till det bidrog Torleif Dahlin med kringutrustning till ett befintligt mätinstrument och programvara så att det blev ett komplett automatiserat mätsystem.  Sedan dess har han vidareutvecklat en s k IP-mätning som bidrar med ytterligare en materialegenskap, nämligen uppladdningsförmågan i materialet. Det har bland annat visat sig att nedgrävt avfall som kan ställa till stora problem vid byggande ger kraftiga IP-effekter och därför kan kartläggas.

— Tack vare samarbete med Vägverket, Banverket, entreprenadföretag, konsulter och kraftbolag utgår jag från riktiga problem. Jag blir även inspirerad att utveckla tekniken så den blir praktiskt användbar och resultaten möjliga att förstå för även icke-geofysiker.

Snabbfakta
Namn: Torleif Dahlin

Yrke: Professor i Teknisk Geologi

Ålder: 52

Familj: Hustru Gunilla och tre barn; Cecilia 22, Erik 16, Björn 11.

Fritidsintressen: Började paddla kajak för ett par år sedan. Jättehärligt! Lyssnar gärna på musik, t ex på Mejeriets jazzbruncher.

Ett bra forskarminne: I mitt jobb har jag haft förmånen och resa och se platser jag annars inte skulle kommit till. Ett exempel är under åren då vi gjorde mätningar i Zimbabwe. Eftersom vi var långt ute i bushen var vi tvungna och campa. På kvällen satt vi runt lägerelden under den afrikanska stjärnhimlen och hörde djuren runt omkring.

Intervjun är ursprungligen publicerad på Lunds universitets hemsida