Hoppet väcks att rädda sydsamiskan från utrotning

Leena Huss. Foto: RJ

Varför är sydsamiskan särskilt intressant?

— Sydsamiskan är ett akut hotat minoritesspråk, listat i Unescos röda bok över hotade språk. Många sydsamer kan inte sydsamiska i dag. Europarådet kritiserade också Sverige i början av denna process, för att sydsamiskan lämnades utanför när regeringen valde ut särskilda områden där språken kan användas officiellt. Regeringen var tvungen att göra mer för att förhindra att sysamiskan går under. Men nu, i den lag som kom 2010 om minoriteter och minoritetsspråk, har sydsamiskan fått en mycket starkare ställning med många sydsamiska kommuner. Där har man valt att använda begreppet revitalisering av språket och även fokuserat på barnets utveckling av kulturell identitet och det egna minoritetsspåket. Vi har tittat på hur den här nya politiken har påverkat sydsamernas syn på sitt modersmål.

Vad har ni kommit fram till så här långt?

— Vi är ännu tidigt i undersökningen, projektet har kommit ungefär halvvägs. Men det vi tycker oss se är att det har börjat hända saker. Föräldrar som själva inte kan sydsamiska har fått nytt hopp och nya verktyg. Det finns ett kulturutbud på sydsamiska, med böcker och teater, som inte har funnits tidigare. Vi ser ett ökande intresse för att studera sydsamiska och en förhoppning att det kanske ändå går att rädda det sydsamiska språket. Men det är svårt att veta om det är ett resultat av politiken eller av något annat.

Hur viktigt är det att minoritetsspråket blir ett levande modermål?

— Många tycker att det är oumbärligt och vi ser resultatet i det växande intresset för revitaliseringen av sydsamiskan. En spännande fråga är ju hur viktigt språket är för den sydsamiska identiteten? I dag kan ju långt ifrån alla sydsamer sydsamiska. Vi vill undersöka hur deras situation är, och en fråga vi vill ställa är just om man kan tänka sig en sydsamisk identitet utan språk, "kan man vara sydsame utan att klara språket?".

Text: Anna Sandström

Fotnot:
För mer forskning om samer och samisk kultur se satsningen på CeSam, Gunlög Furs undersökning av kolonialiseringen av Lappmarken, Inga Maria Mulks studie om en samisk bibliografi eller Daniel Lindmarks studie om religiositet i Norrland.

Artikeln är även publicerad på RJ 2011-02-01.