Historikern som ska förnya

— Det var en vuxen som höll fram en stenyxa i varje hand och visade för en pojke och en flicka på bilden. Jag tror att det var där mitt historieintresse föddes.
Lars G. Strömberg tog studenten 1968 och det var långtifrån en självklarhet för en pojke som växte upp i arbetarstadsdelen Kålltorp. Han fick gå upp i muntor i matematik, engelska och historia.

— Matten gick sådär medan engelskan fungerade bättre. Men när jag kom in till muntan i historia frågade censorn om jag kunde berätta om bakgrunden till första världskriget. Jag tror att jag pratade oavbrutet i en halvtimme.
I historia blev det högsta betyg.

Kunde aldrig sluta plugga
Sedan kom alltså beslutet att han gärna ville ha ett jobb med anknytning till historia, men inte som lärare. Han utbildade sig till arkeolog.

— Men jag upptäckte att det inte var min grej att ligga och rota och gräva. Istället kom jag in på det här med fornminnesinventering som Riksantikvarieämbetet hade ansvar för och där var jag kvar till 1977.

Han berättar om kärleken till kunskap, som gjorde att han hela tiden fortsatte att läsa enstaka kurser i historia och etnologi. När han slutade på Riksantikvarieämbetet var det svårt att få jobb och för att bredda sig läste han ekonomi, administration och personalvård på en utbildning som Arbetsförmedlingen ordnade. Han kompletterade med 20 poäng i företagsekonomi, arbetade som brevbärare, sprutlackerade skärmar på Volvo och försökte sig på hamnarbetarjobb. En kompis tipsade honom att söka jobb på Kronofogdemyndigheten och han började som kronofogdeassistent.

— Det var ett tufft jobb som inte passade mig så bra. Dessutom längtade jag efter att läsa mer på universitetet, så när jag hörde att Lundaprofessorn Sven B Ek hade kommit till Etnologiska institutionen i Göteborg sökte jag en amanuenstjänst där.

Han skrev in sig på forskarutbildningen och blev samtidigt studierektor.

— Tyvärr blev det inte så mycket forskning, utan undervisning och administration i flera år. Jag var på väg att disputera, men det gick inget vidare.

Motgångar gav nyttiga erfarenheter
Han berättar om svackan som kom i slutet på 80-talet, när hans tjänst upphörde. Han tvingade sig, för försörjningens skull, att göra ett nytt inhopp på Kronofogdemyndigheten, följt av en ny runda bland fornminnen i ett område i Halland som ingen annan velat ha. Men det vände. Han blev erbjuden tjänsten som studievägledare på Etnologiska institutionen och fortsatte med sin avhandling. En av de saker han hoppas kunna bidra med till studenterna på Institutionen Textilhögskolan är det vetenskapliga tänkande som den som skriver avhandlingar behöver ha.

— Det handlar om att kunna problematisera, konkretisera och visualisera. Det är något som jag själv tränade på i åratal. Just att problematisera är oerhört viktigt. När man är kritisk i sitt tänkande och skrivande och formulerar problemet blir det en igångsättningsmekanism som skapar nyfikenhet.

Hans eget avhandlingsskrivande fick fart när en kollega erbjöd hjälp.

— Det tog flera månader för mig att skriva om, ändra och korta ner avhandlingen, som handlade om naturupplevelser och livsvillkor för människor kring Hornborgasjön från år 1900 till 1990. Men 1992 var avhandlingen äntligen klar.

Unik nystart i spännande område
Lars G. Strömberg arbetade som universitetslektor i etnologi i Göteborg fram till 1996 då han började i Borås, som han tycker har en mycket intressant historia.

— Sjuhärad är en region som har klarat av ekonomiska kriser på ett häpnadsväckande sätt. Det är ett av de områden som, vid sidan av bland annat Gnosjö och Siljansbygden, saknat adel och feodala strukturer och därför haft ett stort antal fria bönder som kunde idka handel. Det är unikt, även ur ett europeiskt perspektiv, och väldigt betydelsefullt.

Vid Högskolan Borås anställdes han på Institutionen för data- och affärsvetenskap, IDA, där han blev lektor i kulturhistoria.

— Sveriges enda, faktiskt. Jag kunde inte vara lektor i etnologi i Borås, eftersom ämnet inte finns här.

Givande samarbete med UR
Senare började han även på Institutionen Textilhögskolan där han kanske blivit mest uppmärksammad för kursen Design för det goda livet. Några år tidigare hade Lars G. Strömberg av en slump träffat producenten Roger Samsioe från Utbildningsradion, UR.

— Jag var på Textilmuséet med en grupp studenter. När vi hade skiljts åt råkade jag höra ett spännande samtal alldeles intill. Det var en grupp från UR som diskuterade ett stort, europeiskt TV-projekt om textilindustrin. Jag gick fram och presenterade mig och sa att det ju lät som ett utmärkt upplägg för att även göra en kurs på högskolan. Vi fick kontakt direkt.

Så började samarbetet mellan Högskolan i Borås och Utbildningsradion, som även gav Lars G Strömberg värdefulla kunskaper i medieproduktion och intervjuteknik, något som han haft god nytta av senare, bland annat vid produktionen av kursmaterialet till flera kurser, däribland Design för det goda livet.

— Kurserna har mycket nytänk i pedagogiken och är väldigt populära hos studenterna. Det beror till stor del på ett mycket givande samarbete med medieproducenten Filip Asphäll på högskolan. Kurserna har gett enorm PR för Textilhögskolan runtom i världen.

Med fokus på kreativiteten
Det projekt som Lars G. Strömberg förbereder nu — Design, Craft and Culture — ska sjösättas till sommaren och löpa på två år. I och med det hoppas han öka både sin egen och andras insikter när det gäller hur den kreativa processen går till.

Själv är han projektledare och ska tillsammans med textilpedagoger vid Textilhögskolan och två forskare i etnologi från Göteborgs universitet studera hur handlingsburen, tyst kunskap fungerar och kan visualiseras i verksamheten hos sjuhäradsbaserade textila småföretag med hantverkstradition som bas. Ett mål med projektet är att kreativiteten oftare ska resultera i ekonomiskt bärkraftiga produkter. Ett annat hur den tysta kunskapen ska bevaras, gestaltas och överföras i pedagogik och forskning.

— Design har ju viktiga aspekter som exempelvis funktion, estetik, etik och ekonomi, men designens viktigaste uppgift är att göra tillvaron begriplig. Det är genom design som vi förstår vår omgivning.

Namn: Lars G Strömberg
Ålder: 60 år
Familj: Hustru, dotter, son och sonhustru
Bor: Västra Frölunda
På fritiden: Läser gärna historiska romaner av Verner von Heidenstam och August Strindberg. Tränar 3-4 gånger i veckan och kör MC på sommaren.
Vill gärna resa till: Slagfälten från första världskriget i franska Verdun.
Fyra ord som beskriver mig: Ständigt nyfiken, klåfingrig, närsynt

Text och foto: Anna Vörös Lindén

Intervjun är först publicerad på Högskolan i Borås hemsida