Heiner Linke ska stimulera nanoforskningen

— Folk säger ofta att forskningsmiljön i USA är så fantastiskt.  Men i själva verket menar de då oftast hur saker och ting fungerar på Harvard och några få toppuniversitet till.  Därutöver finns 200 andra universitet som är bra, men som fungerar ganska annorlunda än de s k "Ivy League-universiteten".

I USA är forskningen oftast organiserad i form av mycket oberoende forskargrupper. De kan vara stora och framgångsrika, men i de flesta fall är grupperna små och samarbetet med andra grupper inom samma institution är ofta mycket begränsat.  Nanometerkonsortiet bygger helt på nära samarbete mellan grupper i olika konstellationer, vilket jag trivs väldigt bra med. Det, i kombination med eget ansvar, är viktigt för arbetsmiljön och för att få fram bra resultat, betonar Heiner Linke.

Kanske elektricitet av spillvärme
I USA bodde han i Amerikas nordvästra hörn, i Oregon, där han under åtta år forskade vid University of Oregon. Där kom han att inrikta sig på två forskningsområden som han också tar med sig till Lund, nämligen grundläggande fysik, just nu tillämpad på termoelektricitet, och biofysik.

Inom termoelektriciteten arbetar han och hans forskarkollegor i Lund - de samarbetade redan tidigare - på att utveckla tekniken till ett nytt nanomaterial som kan omvandla spillvärme från t ex motorer till elektricitet. En stor del av den energi som behövs för att driva bilar, hushållsapparater och kylskåp försvinner nämligen som värme.

— Vi har precis lyckats bekräfta att de grundläggande teorierna fungerar i praktiken och hoppas snart kunna publicera resultaten, avslöjar Heiner Linke.
Inom det andra området, biofysiken, handlar hans forskning om att bygga en motor enligt samma princip som cellens egen motor.

— I levande celler finns proteiner som forslar kemiska ämnen fram och tillbaka. Denna process är mekanisk, men på ett helt annat sätt än den mekanik som vi är vana vid. Utmaningen här är den densamma som inom termoelektriciteten, nämligen att lyckas att få proteiner, eller som i fallet med termoelektriciteten elektroner, att röra sig i önskad riktning. I naturligt tillstånd hoppar de runt överallt. Det kan vi inte ändra på, men vi kan skapa en miljö så att rörelsen går åt rätt håll, förklarar Heiner Linke.  Nu är detta dock ingen motor som finns planer på att användas i första taget:

— Nej, snarare handlar det om att alls förstå hur naturens egna motorer f ungerar. Och chansen att förstå ökar om någon först har konstruerat en modell och lyckats förverkliga den, tydliggör han.

Överblick och framsynthet viktigt
Det faktum att han greppar över två områden tror han underlättar förmågan till överblick. Dessutom kompletterar hans vetenskapliga fokus på ett bra sätt Lars Samuelsons kunskapsområde och inriktning. 

— Det jag måste bli mer van vid är att tänka in alla forskargrupper när jag blickar framåt och funderar på vilken slags kunskap som kan behövas i framtiden, och sedan även kunna anpassa slutsatserna till vad vi ska göra här i Lund, resonerar han.

Från allra första början, vilket namnet och hans accent skvallrar om, kommer Heiner Linke från Tyskland. Han läste teknisk fysik i München, men när det var dags för examensarbete insåg han att han ville göra erfarenheten av att ha arbetat i ett annat land. Eftersom hans tyska professor kände den tidigare chefen för Fasta tillståndets fysik, Hermann Grimmeiss, hamnade han på Lunds Tekniska Högskola.  Här blev också han kvar för att doktorera, och det var även här han träffade sin sambo.

Efter disputationen fick han en post doc-tjänst i Sydney i Australien. Att valet föll på Australien berodde, enligt honom själv, på den vackra australiensiska naturen.

— Min stora karriärval i livet har nog i mångt och mycket styrts av vad jag tycker verkar roligt, säger han och skrattar.

Texten finns även att läsa på:
http://www.lth.se/forskning/forskarportraett/heiner_linke/

Intervju och bilder: Kristina Lindgärde Mars 2010.