Tema

Fel längd på omkörningsfält ökar restiden

För korta – och för långa – omkörningsfält ger längre restid på mötesfria vägar, så kallade 2+1-vägar. Kortast tid tar resan när omkörningsfälten är mellan 1 050 och 1 400 meter långa, enligt de trafiksimuleringar som VTI gjort. En slutsats är att det är rimligt att ifrågasätta framförallt riktigt långa omkörningsfält.

På 2+1-vägar är trafiken mötesseparerad och omkörningar tillåts med hjälp av växelvis omkörningsfält. Forskarna har simulerat omkörningsfält mellan 700 – 2 100 meter under olika förutsättningar, för att kunna rekommendera vilka längder som ger bäst framkomlighet.

– Baserat på resultaten är det rimligt att dra slutsatsen att omkörningsfält mellan 1 050 och 1 400 meter innebär kortast restid. Men det ska nämnas att skillnaden i genomsnittlig restid mellan de olika utformningarna inte är statistiskt signifikanta, säger Viktor Bernhardsson, forskningsingenjör på VTI.

Ifrågasätter nyttan
De små och icke statistiskt signifikanta skillnaderna gör att det går att ifrågasätta nyttan av att utforma 2+1-vägar med den optimala längden för omkörningsfälten, åtminstone ur ett framkomlighetsperspektiv.

– Däremot är det rimligt att ifrågasätta konceptet med att bygga långa omkörningsfält, som den nuvarande rekommendationen i Trafikverkets riktlinjer för vägar  och gators utformning till viss del antyder. Resultaten från simuleringsstudien visar också på att mycket korta omkörningsfält har negativ inverkan på restiden, säger Viktor Bernhardsson.

Kan behöva anpassas
Eftersom förutsättningarna i verkligheten inte är lika tillrättalagda som i simuleringen kan det vara svårt att följa rekommendationerna. Var enfältsavsnitten och omkörningsfälten kan placeras styrs till stor del av omgivningen och befintliga korsningar. Därför föreslås i rapporten att omkörningsfältens längd kan behöva anpassas mot längden på föregående enfältsavsnitt, i kombination med förväntat trafikflöde och andel tung trafik.

– För att få bättre grepp om förarbeteendet på 2+1-vägar behövs fler analyser baserade på mer detaljerade data än vad som använts tidigare. Fortsatta utvecklingsområden omfattar framförallt analys och förbättrad modellering av omkörningsbeteende, vävningsbeteende samt önskad hastighet för 2+1-vägar.

Förutom förarrelaterade effekter bör också effekter av antalet övergångs­sträckor från två till ett körfält studeras närmare.

Om studien
Rekommendationerna baseras på resultat från trafiksimuleringsexperiment utförda med trafiksimuleringsmodellen Rural Traffic Simulator. Modellen har kalibrerats baserat på mätningar från Trafikverkets trafikmätningssystem för mätplatser på mötesfria landsvägar och motortrafikleder med hastighetsgräns 100 kilometer i timmen. Framkomligheten har utvärderats baserat på genomsnittlig restid för en rak, plan vägsträcka. Effekter av kurvatur, lutning, sikt och lokala hastighetsbegränsningar har inte beaktats i den här studien. De fordonstyper som studerats är personbilar samt lastbilar med och utan släp.

Rapport
VTI rapport 941

Kontakt:
Viktor Bernhardsson, epost viktor.bernhardsson@vti.se, tel 013 20 40 29

 

Läs också

Bättre fred med mäklare som tror på jämställdhet
13 september, 2017 | Redaktionen forskning.se
Oddsen för mänskligheten
13 september, 2017 | Redaktionen forskning.se
Högskoleprovet fungerar – men kan utvecklas
12 september, 2017 | Umeå universitet

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Fel längd på omkörningsfält ökar restiden

 lästid ~ 2 min