Forskare vid Uppsala universitet har upptäckt hur molekylen cykliskt AMP styr Epac2A-protein till rätt platser i cellen för att upprätthålla normala halter av insulin – en funktion som är försämrad hos patienter med typ 2-diabetes. Resultaten kastar nytt ljus över orsakerna till försämrad insulinfrisättning och kan ge stoff till utvecklingen av nya diabetesläkemedel.
Specialiserade celler i bukspottkörteln – betacellerna – frisätter insulin för att kontrollera våra blodglukosnivåer och störningar i den processen bidrar till uppkomsten av typ 2-diabetes. Processen styrs av ett komplicerat samspel mellan flera budbärarämnen och proteiner men de precisa mekanismerna är inte kända.
En forskargrupp vid institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet har nu kunnat visualisera hur ett av de viktigaste budbärarämnena för insulinfrisättningen fungerar. Det är sedan tidigare känt att den universella budbärarmolekylen cykliskt AMP bildas i betacellerna i samband med måltid och att den förstärker insulinfrisättningen genom att binda till proteinet Epac2A. Vissa nya diabetesläkemedel utnyttjar just denna mekanism.
Mängden Epac2A-protein vid vesiklarna avgör
Genom avancerade mikroskopitekniker har forskarna nu upptäckt att cykliskt AMP gör att Epac2A förflyttas till cellmembranet och bildar ansamlingar just där små vesiklar, blåsor, med insulin görs beredda att frisätta sitt innehåll och att mängden Epac2A vid vesiklarna bestämmer hur mycket insulin som frisätts. Intressant nog ackumulerades betydligt mindre Epac2A på vesiklarna i betaceller från patienter med typ 2-diabetes jämfört med celler från friska individer.
Resultaten kastar nytt ljus över orsakerna till försämrad insulinfrisättning vid diabetes och kan underlätta utvecklingen av nya diabetesläkemedel som förbättrar betacellernas funktion.
Forskningen presenteras i den vetenskapliga tidskriften Diabetes.
Artikeln:
Recruitment of Epac2A to insulin granule docking sites regulates priming for exocytosis; Diabetes Alenkvist, I et al.
Kontakt:
Anders Tengholm, professor vid institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet, anders.tengholm@mcb.uu.se.
