Fler fuskande forskare upptäcks

Det är Linköpingsforskarna Solmaz Filiz Karabag och Christian Berggren som för en studie har gått igenom samtliga artiklar som dragits tillbaka i vetenskapliga tidskrifter inom ekonomi, organisation och ledning under perioden 2005-15. Totalt handlar det om totalt 184 artiklar – och trenden är växande. Före 2005 fanns inga tillbakadraganden alls, medan 2015 innebar ”all time high”.

Citeringar ger universiteten mer pengar
– Vi kan inte med säkerhet säga att fusket ökar, det kan ju vara så att kontrollen blivit effektivare, säger Christian Berggren, professor i industriell organisation. Vi vet dock att trycket att publicera har blivit mycket starkare under de senaste 10-15 åren.

– Att publicera artiklar är idag helt avgörande för en forskares möjlighet att konkurrera om tjänster, betonar universitetslektor Solmaz Filiz Karabag.

Universiteten vill ha produktiva och högt citerade forskare som gör att man klättrar på rankningslistor och får större anslag.

Linköpingsforskarna menar att konkurrensen om tjänster och anslag kan locka enskilda forskare att röra sig i en gråzon – och att även gå över gränsen för vetenskaplig oredlighet.

Plagiat och fabricerade fakta
– Det behöver inte handla om liv och död som i Macchiarinifallet. Det är förstås ovanligt drastiskt när man påstår att en operationsmetod är framgångsrik samtidigt som patienterna i själva verket dör, säger Christian Berggren.

I Linköpingsforskarnas studie handlar det främst om plagiat eller att forskare fabricerat data.

– Det innebär visserligen inte fysisk skada, men stjäl utrymme för genuina bidrag och undergräver förtroendet för forskare.

Och sannolikt är det bara toppen på ett isberg som man ser.

Linköpingsforskarna gick först ut med en enkät till redaktörerna för 60 tidskrifter som hade återtagit artiklar. Detta hade inte varit något lätt beslut. Många tidskriftsredaktörer drog sig för att gå så långt som till återtagande eftersom det ofta innebär att den utpekade förlorar sin anställning och därför är beredd att med näbbar och klor – och med hjälp av tuffa juridiska rådgivare – kämpa för sin heder.

Salamipublicering för att maximera antalet
– Samtidigt ser vi att intresset för dessa frågor är stort på de vetenskapliga tidskrifterna. I vår nästa enkät gick vi ut till 1000 tidskrifter. Nästan hälften av de 300 som svarade har skaffat program för att upptäcka plagiat innan publicering, berättar Solmaz Filiz Karabag.

Flera redaktörer efterlyser tips både på förbättrat renhållningsarbete och på hur man kan uppmuntra mer kreativa, men samtidigt tillförlitliga bidrag. I studien redovisas några förslag, alltifrån nya former för granskning till hårdare krav på skicka med relevanta datafiler.

Studien tar också upp så kallad salamipublicering, att forskare delar upp sina resultat i många delar som möjligt för att maximera antalet artiklar. Drygt hälften av redaktörerna ser detta som ett växande problem.

Studien har redan lett till ett stort antal reaktioner.

Macchiarinis artiklar fortfarande i The Lancet
– Vi skickade den nyligen till alla vetenskapliga tidskrifter inom området och till forskare som har inspirerat oss och fick snabbt reaktioner från olika delar av världen, berättar Solmaz Filiz Karabag.

Så nu är debatten i full gång. De båda Linköpingsforskarna understryker också vilken avgörande roll de vetenskapliga tidskrifterna har för att komma till rätta med fiffel och båg i forskningen.

– Därför är det så upprörande att den ansedda medicinska tidskriften The Lancet, som starkt bidrog till att skapa Macchiarinis stjärnstatus, fortfarande inte har dragit tillbaka hans gravt missvisande artiklar, avslutar Christian Berggren.

Publikation: Misconduct, marginality and editorial practices in management, business and economics journals, PLOS One, publicerad 25 juli 2016.

Kontakt:
Christian Berggren, tel 013 -281500 eller 0736-569346, christian.berggren@liu.se (begränsad nåbarhet mån-fred vecka 37).
Solmaz Filiz Karabag, tel 013-282520 eller 0732-703870, solmaz.filiz.karabag@liu.se (föredrar engelska)