Tema

IgNobel – ett ganska nobelt pris

Alla pris som gynnar forskningen är bra, menar Nobelstiftelsen.
Även det skrattretande IgNobel-priset.

IgNobel betyder ungefär obetydlig, ovärdig. Men det är också namnet på ett skämtsamt vetenskapspris som sedan 1991 delats ut för osannolika upptäckter, för något som först får folk att skratta, sedan tänka efter. Namnet är förstås också en parodi på Nobelpriset. Men Nobelstiftelsen är inte ledsen för det.

– Det är bara kul, det visar att Nobelpriset utgör en standard och är något man vill relatera till, säger Gustav Källstrand, förste intendent vid förste intendent vid Nobelmuseet.

Enligt honom finns det två typer av vetenskapliga pris, de skämtsamma och de som verkligen konkurrerar med Nobelpriset när det gäller status och pengar.

– Nobelstiftelsens hållning är att alla vetenskapliga priser är bra, eftersom de gynnar forskningen som sådan.

IgNobelpriset delas ut i tio kategorier, som varierar något från år till år beroende på upptäckterna. Även om dessa rön vid första anblicken verkar skrattretande, finns det ofta en klok tanke bakom. I år belönas bland annat ett kemiskt recept för att göra ett kokt ägg delvis okokt. En annan av upptäckterna är att ordet ”huh” verkar existera i alla mänskliga språk.

IgNobelpriset har även gått till svenskar vid tre tillfällen (se faktarutan nedan).

Liksom sin förebild nobelpriset, har IgNobels status ökat genom åren. Tidskriften Annals of Improbable Research som arrangerar IgNobel, har ofta riktiga nobelprisvinnare som prisutdelare vid ceremonin på Harvard university i Boston, USA, i september varje år.

Och en person har till och med fått både IgNobel- och Nobelpriset – ryssen Andre Geim. 2000 fick han IgNobelpriset för att med hjälp av magneter få en groda att levitera. Tio år senare, år 2010, fick han nobelpriset i fysik för banbrytande experiment med materialet grafen, som är atomtunt, men starkare än stål och dessutom leder elektricitet lika bra som koppar.

Kanske är IgNobel på väg att bli en indikator på kommande storverk i forskningsfronten.

Text: Eva Barkeman, forskning.se

Tre svenska IgNobel-pristagare

2013: Maria Dacke och kollegor, Lunds universitet, om hur dyngbaggen orienterar sig.
2012: Miljöingenjören Johan Pettersson, om varför vissa fått grönskimrande hår i Anderslöv, Skåne.
2004: Håkan Westerberg, Fiskeriverket, om varför sillar ”fiser”.

Läs också

Faktaresistens – en fara för planeten
27 april, 2017 | Redaktionen forskning.se
Alger, insekter och matavfall på menyn
21 april, 2017 | Redaktionen forskning.se
Svenskarna tror – men inte på Gud
12 april, 2017 | Redaktionen forskning.se
Digitalisering säkrar skriftskatten i Mali
29 mars, 2017 | Redaktionen forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

IgNobel – ett ganska nobelt pris

 lästid ~ 2 min