Tema

Hållbara städer blir skönare ställen

Den 30 november ska världens ledare träffas och diskutera de 17 nya hållbara utvecklingsmålen som ska gälla år 2015 – 2030. Ett av målen, nr 11, handlar om att göra städer inkluderande, säkra och hållbara. Att nå målet kommer att kräva uppoffringar, men sammantaget blir vi hälsosammare, får en trevligare miljö och lever längre, menar miljöforskare.

– Många av de åtgärder som behöver göras för att leva upp till mål 11 kommer att kräva uppoffringar. Men sammantaget kommer det att göra att vi blir hälsosammare, får en trevligare miljö och lever längre.

Miljöforskaren Thomas Elmqvist ser stora möjligheter i FN:s elfte hållbarhetsmål och menar dessutom att det finns möjlighet att uppnå det. I alla fall i Sverige. Thomas Elmqvist är professor i naturresurshushållning och verksam vid Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet.

Även om det är ett ambitiöst mål så tycker han det är intressant och pekar ut flera aspekter som gör att det faktiskt kan få betydelse för omställningen till ett hållbart samhälle.

Beslut flyttas närmare befolkningen
Över hälften av världens befolkning lever i urbana miljöer men det är första gången FN har ett mål som inkluderar städer. Det är ett mål gör att besluten kan flyttas närmare befolkningen eftersom lokala beslutsorgan i städer och kommuner blir viktiga och inte ledarna för nationer, vilket är det vanliga i FN- sammanhang.

– Det är också ett mål som formulerats på ett bra sätt. Städer ska vara både ”sustainable” och ”resilient”. Tidigare har dessa båda begrepp använts luddigt och ofta som om de betydde ungefär samma sak, menar Thomas Elmqvist.

Sustainability, eller hållbarhet på svenska, syftar på jämlikhet mellan och inom generationer och att jordens resurser måste disponeras med tanke på att de ska räcka till hela planetens befolkning och inte påverka kommande generationers valmöjligheter.

Resiliens kan beskrivas som ett systems förmåga att överleva och utvecklas trots att det störs. I mål nummer 11 fungerar resiliens som ett redskap för att avgöra hur ett urbant system står emot olika typer av påfrestningar.

Båda begreppen behövs, ett som syftar på effektiv och jämlik användning av resurser och ett som bidrar till att det urbana landskapet kan buffra störningar. (…)

 FN:s 17 HÅLLBARHETSMÅL:

  1. Utrota all form av fattigdom överallt.
  2. Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
  3. Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
  4. Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
  5. Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.
  6. Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
  7. Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
  8. Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
  9. Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
  10. Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
  11. Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
  12. Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
  13. Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan (i linje med FN:s ramavtal om klimatförändringen med UNFCCC).
  14. Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
  15. Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
  16. Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
  17. Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling. 

Behövs bättre samarbete över kommungränser
I Sverige pågår redan en hel del åtgärder som leder i rätt riktning. Till exempel de förbättringar av transportsystem och avfallshantering som sker i många kommuner. Men där det brister är i samarbetet kommuner emellan.

– 80 till 90 procent av det vatten, den mat och energi som staden förbrukar produceras utanför staden. Men för att produktionen ska var hållbar krävs att man arbetar integrerat på regional nivå. Idag stannar ofta planering vid kommungränsen, säger Thomas Elmqvist.

Han efterlyser regionala samarbetsorgan i de regioner där kommuner tillsammans formar ett system där ekonomi, ekologi, sociala funktioner och transporter samverkar.

En annan viktig del är att bygga städer som anpassas till klimatförändringarna. Svenska städer måste tåla ett betydligt varmare och blötare klimat.

– En bra strategi är att satsa på naturbaserade lösningar. Det innebär att öka det gröna i staden och skapa gröna tak, väggar och parker. Och att i större utsträckning integrera levande system med byggda system och utveckla naturbaserade lösningar. Ett enkelt exempel är hur ökad växtlighet kan bli en buffert både för att kyla staden under värmeböljor och för att fånga upp vatten.

Andra förändringar är att kommunikationerna inne i staden och till och från den, behöver planeras för cyklister och kollektivtrafik.

Är mål 11 realistiskt?

– Ja för Sveriges del finns det en möjlighet att uppnå målet. Men allt går verkligen inte i rätt riktning. Det finns bland annat en tradition i Sverige av att bygga väldigt stora trafikleder när trafikproblem ska lösas. Förbifart Stockholm, är ett sådant exempel. Det ser jag som en stor samhällelig kostnad om lagts på fel utveckling. Den investeringen hade istället kunnat användas på mer hållbara transportlösningar.

Men Thomas Elmqvist ser också positiva förändringar. Han nämner minskad användning av kärnkraft, kol och olja. Och att solenergi blir allt vanligare när villaägare och bostadsrättsföreningar satsar på solpaneler på den egna fastigheten och samtidigt blir en del av elförsörjningsnätverket. Plötsligt finns 100 000 tals lokala elproducenter. Det är en väg mot ett hållbart och resilient system, säger Thomas Elmqvist.

Text: Lotta Nylander, frilansjournalist för forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Hållbara städer blir skönare ställen

 lästid ~ 5 min