I början av juni varje år tar drygt 100 000 gymnasieelever studenten. Cirka hälften av dem kommer med stor sannolikhet att knyta en av sina första slipsknutar. Där och då väcks ett intresse för slipsen hos några, medan slipslågan för evigt släcks hos andra.

En person som har ett högst levande slipsintresse är KTH-matematikern Mikael Vejdemo-Johansson. Det var när han för några år sedan tittade på de två avslutande filmerna i Matrix-triologin som han noterade skurken The Merovingians udda slipsknut. Eftersom han kände till Cambridge-forskarna Yong Maos och Thomas Finks arbete runt ett matematiskt språk för att beskriva de manövrar som krävs för att knyta en slips tog han en titt på deras lista över möjliga knutar.

Listan var 85 slipsknutar lång men innehöll inte Merovingians version.

– Det finns en klick med Matrixfans som diskuterat hur Merovingians slipsknut ska kunna reproduceras. Detta har i sin tur lett fram till en rad nya slipsknutar vid namn Edeity, Eldredge och Trinity. Jag lärde mig att knyta dessa knutar, och för mitt eget höga nöjes skull kollade jag ifall knutarna fanns med Yong Maos och Thomas Finks lista. Det gjorde inte knutarna, säger Mikael Vejdemo-Johansson, forskare på avdelningen Datorseende och robotik (CVAP) på KTH.

Han berättar att vissa smärre förändringar av Yong Maos och Thomas Finks språk behövdes.

– Det var väldigt små korrigeringar som krävdes för att språket skulle bli komplett. Därtill hade Yong och Thomas bestämt sig för att slipsen var tvungen att avslutas på ett särskilt sätt, en begränsning vi tog bort, säger Mikael Vejdemo-Johansson.

När han säger "vi" syftar han på Anders Sandberg från universitetet i Oxford University, Ingemar Markström (ingenjörsstudent, Datateknik, på KTH) samt Meredith L. Patterson och Dan Hirsh, två experter på formella språk som varit med och bidragit till forskningen.

Tillsammans utvecklade, förfinade och förenklade de Yong Maos och Thomas Finks språk. De gick från åtta till elva sätt att vinda och linda slipsen runt sig själv, så kallade drag eller manövrar. Detta fördelat på tre olika symboler eller bokstäver (W, T och U) i språket.

– Vi ökade på uttryckskraften i språket och tog som sagt bort vissa begräsningar. Resultatet blev 177 147 slipsknutar istället för 85 stycken. Efter en vetenskaplig granskning visade det sig dock att antalet möjliga slipsknutar var ännu fler, hela 266 682 stycken, säger Mikael Vejdemo-Johansson.

Förutom att förenkla människors vardag runt slipsknutsknytande, vad är då poängen med forskningen? Det är ju skönt nördigt att räkna ut hur många möjliga slipsknutar som finns, men sedan då?

Forskningsresultatet ger en ökad förståelse och möjligheter till bättre datasäkerhet, detta då forskningen bland annnat handlar om formella språk. Mikael Vejdemo-Johansson menar att programmeringsspråk kan konstrueras enligt samma grammatiska princip som slipsknutsspråket. Endast godkända ord eller bokstäver accepteras, resten ignoreras.

Det viktigaste enligt Mikael Vejdemo-Johansson är dock att resultatet i sig har ett inneboende värde när det kommer till vetenskapskommunikation.

– Genom att prata om slipsar är det väldigt lätt att fånga människors intresse eftersom detta är ett ämne som berör många. Då kan man fortsätta samtalet men med inriktning forskning. Det blir lättare att då börja prata om formella språk, lingvistik och programmering utan att börja med internetprotokoll eller annan grundläggande men komplex nivå. Detta har ett stort värde, säger Mikael Vejdemo-Johansson.

Om vi återgår till slipsknutarna: hur många har Mikael Vejdemo-Johansson testat själv och hur många av de 266 682 knutarna är användbara?<

– Mitt intryck efter att ha burit slips regelbundet i något år, och kanske knutit bortåt 100 olika slipsknutar, är att en hel del av dem är skeva, ganska fula och något av en knölig version av Trinity-knuten. Sedan har jag dragit slutsatsen att även om vi systematiskt kartlagt antalet knutar och numera kan kommunicera runt dem så är det fortfarande en konstart att knyta en slips. Det gäller helt enkelt att hitta skönheten i havet av möjligheter, säger Mikael Vejdemo-Johansson.

Forskningsartikeln "More ties than we thought"som handlar om Mikael Vejdemo-Johansson och de andras arbete runt antalet möjliga slipsknutar och hur man kommunicerar runt dem, har precis tagit sig till en så kallad peer review, det vill säga vetenskaplig granskning.

Du hittar tidskriften PeerJ Computer Science från och med den 27 maj:

Bakom artikeln står förutom Mikael Vejdemo-Johansson också Ingemar Markström (ingenjörsstudent på KTH), forskare på universitetet i Oxford och säkerhetsforskare på Upstanding Hackers Inc.

Testa Mikael Vejdemo-Johanssons slumpmässiga slipsknytarguide här: alternativt här.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mikael Vejdemo-Johansson på 070-645 02 83 eller mvj@kth.se.

Vattnet i hav och sjöar innehåller inte bara plankton och andra organismer, där finns också en mängd dött organiskt material. Man kan se vattnet som en tunn buljong, och alldeles särskilt i det norra barrskogsbältet finns många sjöar där vattnet är konjaksfärgat av detta organiska material.

– Genom att jämföra den kemiska sammansättningen i det organiska materialet i över hundra svenska insjöar och sätta det i samband med sjöarnas övriga egenskaper, kan vi se vilka typer av föreningar som bryts ned snabbast. Tvärtemot den gängse uppfattningen att humusämnen är särskilt motståndskraftiga, ser vi att dessa försvinner med ökande uppehållstid i insjöarna. Vi ser att molekylernas egenskaper är viktiga för deras omsättning, säger Anne Kellerman, doktorand i limnologi vid Uppsala universitet.

Detta står i motsats till en vanlig uppfattning när det gäller organiskt material i marken, att andra yttre faktorer, som att det organiska materialet fastnar på mineralytor, överväger.

– Under de senaste decennierna har halterna av löst organiskt material ökat i insjöar i Sverige och på andra håll i norra Europa och Nordamerika. En av de faktorer som tycks spela in är ökande nederbörd, med ökad avrinning från land. Vattnets uppehållstid i sjöarna förkortas, och det blir mindre tid för mikroorganismerna att bryta ner humusämnen – sjöarna blir alltså ännu starkare konjaksfärgade, säger professor Lars Tranvik, professor i limnologi vid Uppsala universitet, som lett studien.

Anne Kellerman försvarar sin avhandling den 12 juni. Utöver den nu publicerade studien i Nature Geoscience, visar hon bredden av den kemiska mångfalden i svenska insjöar, hur det organiska materialets sammansättning leder till hur det uppträder som antingen som fria molekyler, eller som mikroskopiska ”klumpar” i vattnet, och hur bakterier i vattnet bryter ner det. (Se press release 2014-05-02 om artikel publicerad i Nature Communications)

Forskningen är ett samarbete med universitetet i Oldenburg, och bedrivs inom en stark forskningsmiljö finansierad av forskningsrådet Formas, ”Color of Water”, som analyserar pågående och framtida förändringar i insjöarnas organiska material, och hur detta påverkar dricksvattenproduktion såväl som sjöarnas ekologi.

Kellerman, A.M., Kothawala, D.N., Dittmar, T., and Tranvik. L. J (2015) Persistence of dissolved organic matter in lakes related to its molecular characteristics. Nature Geoscience, doi:10.1038/ngeo2440

ellerman, Anne Marie, Molecular-level dissolved organic matter dynamics in lakes : Constraints on reactivity and persistence, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2015 (avhandling försvaras den 12 juni)

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Anne Kellerman (på engelska), doktorand i limnologi, institutionen för ekologi och genetik, tel: 072-216 83 80, e-post: anne.kellerman@ebc.uu.se eller Lars Tranvik, professor i limnologi, institutionen för ekologi och genetik, tel: 0733- 225 830, e-post: lars.tranvik@ebc.uu.se

För lesbiska par i Sverige har förutsättningarna för föräldraskap förändrats i grunden sedan millennieskiftet. År 2003 möjliggjorde en lagändring att ett barn kan ha två rättsliga föräldrar av samma kön. En annan lagändring från 2005 öppnade möjligheten för lesbiska par att få barn genom assisterad befruktning inom svensk sjukvård.

–Det går bra att vara lesbisk familj i Sverige idag. Men fortfarande finns dilemman och utmaningar. Ett syfte med avhandlingen är att problematisera kring dem, säger Anna Malmquist, psykolog och doktorand vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande.

Studien bygger på intervjuer med 118 föräldrar. De visar att lesbiska familjer ofta lever med ett starkt jämställdhetsideal där det för många är självklart att dela lika på föräldraledighet. Intervjuerna visar också att många par mött fördomar och upplevt oproffsigt bemötande i vården, exempelvis att den mamma som inte fött barnet utestängs mer i vårdkontakterna och inte inkluderas på samma sätt som den mamman som fött barnet.

–Men de flesta par säger inte ifrån i sådana situationer. Då finns det risk för att vårdpersonalen inte inser att de gjort fel. Därför är det viktigt att få in mer av HBTQ-kompetens i vårdutbildningarna, säger Anna Malmquist.

Hon nämner även processen kring adoption som är obligatorisk i de fall de lesbiska paren inte fått barn via insemination i svensk sjukvård.

–Då krävs en adoptionsprocess för att den icke-biologiska mamman ska bli rättslig förälder. Den tar ofta lång tid, i genomsnitt tio månader. Barnet får därmed ett sämre juridiskt skydd än andra barn och har till exempel ingen arvsrätt om den icke-biologiska föräldern dör under utredningstiden.

Många lesbiska par är även starkt kritiska till hur dessa adoptionsutredningar går till.

– De möter socialsekreterare som ställer nyfikna och närgångna frågor som inte är relevanta i sammanhanget. Men de vågar inte alltid säga ifrån av rädsla för att de då inte ska få ett gott utlåtande av utredaren.

I studien intervjuas även 12 barn mellan 5-8 år.

– Sedan tidigare finns det forskning om ungdomar i lesbiska familjer men nästan inget om mindre barn. Barnen beskriver en familj som något varmt och tryggt där man bor ihop och bryr sig om varandra. Det vill säga de lyfter fram det emotionella, snarare än det strukturella med ett mamma, pappa, barn-perspektiv.

Avhandlingen:Pride and Prejudice – Lesbian families in contemporary Sweden.

Disputationen äger rum den 29 maj.

Kontaktinformation
Kontakt: Anna Malmquist, 013-282127 och 0700-895521. anna.malmquist@liu.se

Lagens krav för utsläpp av partiklar har historiskt sett bara gällt för större partiklar. Det har medfört att utsläpp av de minsta partiklarna, nanopartiklarna, i betydande utsträckning har ökat.

De mätningar som görs av nanopartiklar idag sker dessutom vid utsläppskällan och inte en bit bort ifrån utsläppskällan när nanopartiklarna exponerats för utomhusluft.

– Nanopartiklarna genomgår kemiska och fysikaliska förändringar i atmosfären och resultaten från de lagstadgade mätningarna skiljer sig därför från de mätningsresultat vi får en bit bort ifrån utsläppskällan, säger Jonathan Westerlund, vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Både sjöfart och vägtrafik står för höga utsläpp av nanopartiklar men forskarnas förslag på åtgärder för vägtrafik och sjöfart ser olika ut.

– Våra mätningar visade att ett fåtal bussar stod för den största delen av utsläppen av nanopartiklar. Men för sjöfarten gällde att alla fartyg stod för höga utsläpp av nanopartiklar. Troligen beror det på att utsläpp från sjöfart länge varit oreglerad. Därför måste åtgärder för att minska utsläpp av nanopartiklar från sjöfart gälla alla fartyg, säger Jonathan Westerlund.

Gemensamt för sjöfart och vägtrafik är däremot att olika körsätt påverkar utsläppen. Att välja rätt växel vid rätt hastighet och att inte accelerera mer än nödvändigt kan göra stor skillnad för utsläppen av nanopartiklar.

Striktare lagkrav på nyproducerade fordon har lett till en minskning av utsläppen av större partiklar men samma effekt märks inte på nanopartiklar.

– I våra studier har vi sett att utsläppen av antalet småpartiklar var höga även för nya bussar med moderna utsläppskrav. Och andra studier visar att utsläpp av fler små partiklar kan vara mer skadligt än få stora partiklar, säger Jonathan Westerlund.

I forskningsstudierna, som utförts i Göteborg, har mätningar gjorts både i atmosfären och direkt vid utsläppskällan för bussar och fartyg.

– Nuvarande lagkrav baseras enbart på mätningar utförda direkt vid utsläppskällan och tar inte hänsyn till de processer som sker i atmosfären. De verkliga effekterna av nanopartiklarna blir därför svåra att uppskatta, säger Jonathan Westerlund.

Avhandlingen: Nanoparticles from Shipping and Road Traffic

Länk till avhandlingen

Handledare: Professor Mattias Hallquist

Kontaktinformation
Kontakt: Jonathan Westerlund, institutionen för kemi och molekylärbiologi, 0706- 065433, 031-786 9068, olof.jonathan.westerlund@gmail.com

– Hormonberoende bröstcancer drabbar majoriteten av de cirka 8000 kvinnor som varje år får en bröstcancerdiagnos, bara i Sverige. Om vi från början kunde identifiera vilka patienter som har bäst nytta av olika läkemedel, skulle vi slippa onödig behandling med risk för svåra biverkningar.

Det vanligaste hormonbehandlande läkemedel som används vid efterbehandling av bröstcancer är tamoxifen. Anna Göthlin Eremo har i sin forskning studerat hur det verkar på olika patienter. Hos en del av dem återkommer cancern efter en tid. Andra, som inte drabbas av återfall, skulle kanske ha sluppit det även utan behandling.

– Det är därför viktigt att redan från början, i samband med cancerdiagnosen, försöka hitta de faktorer som gör att en patient kan ha nytta av läkemedlet och vilka patienter som kanske behöver andra typer av behandlingar.

Anna Göthlin Eremo förklarar att en av de stora utmaningarna inom cancerforskningen är att sjukdomen tar sig så olika uttryck.

– Komplexiteten hos cancerceller är enorm. Det finns många biologiska faktorer som påverkar – både i själva cancercellen och utanför. Att hitta lösningar handlar därför i väldigt hög grad om att lägga pussel – och att inse att det inte går att använda exakt samma behandling på alla patienter utan att hitta det som fungerar bäst i det specifika fallet.

Anna Göthlin Eremo har jämfört tumörförändringar hos patienter som drabbas av återfall trots behandling med tamoxifen med patienter som inte drabbas. Bland annat tycks patienter som har vissa proteiner svara bättre på behandling än de som saknar dessa proteiner.

– Lyckas vi hitta fler av de biologiska faktorer som förstärker respektive försämrar behandling med tamoxifen, kan vi ge en bättre och mer adekvat vård. Vissa faktorer i tumören talar för en minimal risk för återfall vilket kan innebära att en del patienter inte alls behöver ta hormonbehandlande läkemedel.

Anna Göthlin Eremo planerar att arbeta vidare med sina resultat tillsammans med forskarkollegor.

– Om vi fortsätter att kartlägga hur resistens mot tamoxifen uppkommer kan det i framtiden leda till utveckling av nya skräddarsydda och mer direktriktade behandlingspreparat, vilket i sin tur kan öka överlevnaden hos patienter med denna cancerform.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Göthlin Eremo, 070-20 32 350

– De är medvetna om att deras beslut kring skola, förskola och bostadsområden i förlängningen bidrar till att göra staden mer uppdelad. Men de förklarar att de gör det som är bäst för barnen, säger Maja Lilja, som skrivit en doktorsavhandling i sociologi vid Örebro universitet.

Boendesegregationen fördubblades mellan 1990-2010 och Sverige delas i allt högre grad upp efter etnicitet men också i rika och fattiga.Maja Lilja har undersökt hur nyblivna medelklassmammor ser på sitt bostadsområde och sina barns uppväxt i förhållande till etnicitet, klass och kön.

Hälften av kvinnorna i studien bor i ett område med människor från olika kulturer, som Maja Lilja har valt att kalla Björkby, och hälften i ett homogent medelklassområde, Gräsbacken.

– Oberoende var du bor påverkas du av segregation och kvinnorna i min studie vill att deras barn ska möta människor från olika kulturer för att bli mer toleranta och öppna inför olika människor som vuxna, säger Maja Lilja.

Samtidigt vill de känna sig säkra på att deras barn formas inom vad de ser som svensk medelklass. De vill inte att deras barn ska gå i en förskola eller skola där det är för många barn med utländsk bakgrund för det skulle kunna hota barnens trygghet. Kvinnorna vill undvika att bo i områden som är stökiga eller som har för många människor med utländsk bakgrund.

– Kvinnorna betonar hur viktigt det är att växa upp i en mångkulturell miljö men nämner samtidigt hur deras beslut i praktiken förhindrar att barnen växer upp i en sådan miljö.

Kvinnorna i Gräsbacken har valt att flytta till ett homogent samhälle och möter nästan bara personer med samma bakgrund som de själva. Kvinnorna i Björkby funderar kring trygghet och att bli ihopkopplade med ett stigmatiserat område och flera överväger att flytta från bostadsområdet innan barnen börjar skolan.

– Flera av kvinnorna som flyttat till Björkby säger dessutom att de inte bor i Björkby utan i Rosenlund som är ett villaområde där. Ett sätt att ta avstånd från det stigmatiserade området på andra sidan vägen och inte associeras med kriminalitet och sociala problem.

– Samtidigt när de talar om Björkby ur ett kulturellt perspektiv lyfter de fram hela området och det faktum att det är blandat. Genom att framställa området som ett enda mångkulturellt område kan kvinnorna göra anspråk på att vara toleranta och öppna gentemot personer med utländsk bakgrund, säger Maja Lilja.

Men en kvinna går mot strömmen i Maja Liljas studie. Hon har valt att placera sitt barn i en mångkulturell förskola just för att barnet ska komma i kontakt med många olika kulturer.

– Det blev tydligt för mig att barnens bästa blir ett sätt att legitimera besluten man tar. Men vi är alla en del av detta och måste fundera på de val vi gör och vilka konsekvenser de får – både för oss och för samhället, avslutar Maja Lilja.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Maja Lilja: 0707 925041, maja.lilja@oru.se

Genom sensorer och elektroder i våra kläder, så kallade smarta textilier, mäts allt ifrån puls, svett, hjärtfrekvens till belastande arbetsställningar, muskelaktivitet och stress. Såväl den fysiska som psykosociala arbetsmiljön avslöjas genom mätningar, signaler, datainsamling och analyser direkt i jobbvardagen – inte ett antal år och arbetsskador senare.

Det är professorerna Jörgen Eklund och Kaj Lindecrantz vid Skolan för teknik och hälsa på KTH som jobbar med att utveckla dessa listiga mätsystem, textilier och klädesplagg.

Men varför behövs de? Svaret kommer från Arbetsmiljöverkets rapport "Arbetsorsakade besvär". Cirka 27 procent av kvinnorna och 20 procent av männen hade kroppsliga och/eller andra typer av arbetsorsakade besvär 2014. Jämfört med 2012 innebär detta en betydande ökning, framför allt bland kvinnor. 2012 hade 22 procent av kvinnorna och drygt 17 procent av männen någon form av arbetsorsakade besvär, fysiska eller psykiska.

När det kommer till enbart arbetsorsakade besvär till följd av fysisk belastning ligger siffran på 10 procent av kvinnorna och 8 procent för män under 2014.

Hur fungerar då de smarta kläderna i praktiken? Jo, till exempel genom att använda sensorer av textil och elektroniska mätgivare inbyggda i kläderna.

– Givarna visar vinklar och krafter på olika kroppsdelar. Förenklat är det ett sätt att titta på kroppställningar. Man kan placera ut givarna och sensorerna i kläderna och på det sättet mycket exakt fånga både rörelser och kroppställning, berättar Jörgen Eklund, professor och chef på enheten för ergonomi på KTH.

Genom att analysera den information som givarna och andra sensorer samlar in kan man utvärdera om arbetet och arbetsmiljön har en negativt eller kanske positiv konsekvens för kroppen och psyket.

Det är dock inte bara skadliga rörelser som kan identifieras utan även icke-rörelser. Även om man motionerar en halvtimme tre gånger per vecka så finns det studier som visar att man får negativa hälsoeffekter av för mycket stillasittande. Information om hur lite man rör sig kan givetvis också samlas in.

Är det då tänkbart att man med hjälp av dessa sensorfyllda kläder lättare kan hävda sin rätt till ersättning för arbetsskador till exempel från Försäkringskassan? Det går ju att monitorera sin arbetsmiljö bra, till exempel enahanda rörelser.

Det är möjligt, och en av många användningsområden. Men framför allt ger vi ett billigt instrument till arbetsgivaren att använda för att förebygga arbetsorsakade besvär, men också för att behålla det i arbetet och arbetsmiljön som faktiskt är bra, säger Jörgen Eklund.

Förutom de smarta klädernas förmåga att identifiera arbetsställningar och -rörelser kan de även hålla koll på arbetsmiljöns psykosociala påverkan på människor. Jörgen Eklund berättar att det finns flera sätt att mäta stressnivån. Hjärtfrekvensvariabilitet (hur tiden mellan hjärtslagen varierar), blodtryck och hudkonduktans (hudens förmåga att leda ström) är tre sådana sätt.

– Ju mer stressad man är desto mindre varierar tiden mellan enskilda hjärtslag. Följer vi en individ under en arbetsdag kan vi se vilka situationer som stressar henne eller honom. Det är dessutom inte alls säkert att man själv är medveten om att man är stressad, men genom att mäta kan man tydligt se detta. Man kan tro att man har full koll på läget, men mätningarna visar någonting helt annat. Det gäller att hitta risk- och friskfaktorer, säger Jörgen Eklund.

Förutom att människor slipper lida i onödan genererar en bra arbetsmiljö god kvalitet på produkten eller tjänsten. Det finns det många studier som visar detta, bland annat från bilindustrin. Därför är både Jörgen Eklund och Kaj Lindecrantz övertygade om att god arbetsmiljö är en viktig<br /> konkurrensfördel i den globala kapplöpningen.

– Sämre arbetsplatser kostar i slutändan mer. Kan du visualisera mätningarna och därigenom ringa in problemen, som man kanske inte kan se med blotta ögat, blir sambandet ännu tydligare, säger Kaj Lindecrantz.

Arbetsmiljön har givetvis också stor betydelse när höjd pensionsålder diskuteras. Ska kroppen men även knoppen orka med att jobba ytterligare 5-10 år vill det till att arbetsmiljön inte bryter ner människan.

FAKTA

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jörgen Eklund på 08 790 48 26 / jorgen.eklund@sth.kth.se eller Kaj Lindecrantz på 08 790 48 25 / kaj.lindecrantz@sth.kth.se

Elikana Kalumanga, doktorand på Institutionen för naturgeografi, har i sin avhandling kartlagt hur afrikanska elefanter rör sig i landskapet, vad de äter och hur de utnyttjar olika naturresurser. Sex elefanter från olika grupper i Ugalla i västra Tanzania sövdes och förseddes med GPS-kragar under två år, vilket gav en position för varje elefant fyra gånger om dagen.

Resultaten visar att elefanterna rör sig mer fritt omkring de områden där parkvakterna kör till och från naturskyddsområdet och att de undviker områden söderut där det finns större möjligheter för tjuvjägare att ta sig in. Samtidigt låter sig en del elefanter inte begränsas till naturskyddsområdena utan rör sig över stora delar av landskapen omkring Ugalla. Under torrperioden håller sig grupperna nära floderna medan de skingras över vidsträckta områden under regnperioden då stora delar är översvämmade och det finns gott om vatten i landskapet.

Elefanter anses vara generalister i sitt val av föda, men resultaten visar på att de kan vara selektiva i vad de äter. Elefanterna äter till exempel jord från vissa termitstackar för att få i sig mineraler och salt, vilket saknas i de växter de äter.

– Elefanterna är viktiga för den biologiska mångfalden och safariturismen och de har även ett stort symbolvärde. Trots detta vet vi idag väldigt lite om hur elefanterna rör sig i skogslandskapet och vilka resurser de utnyttjar, säger Sara Cousins, professor vid Institutionen för naturgeografi och Elikana Kalumangas handledare.

Afrikas elefanter har minskat kraftigt under de senaste 200 åren. I början av 1800-talet fanns det cirka 24 miljoner elefanter. Trots stora insatser för att bevara elefanterna under 1900-talet finns det idag bara cirka 500 000 kvar. Antalet elefanter fortsätter att minska på grund av tjuvjakt och att de områden som finns att röra sig inom krymper.

Trots att Tanzania har avsatt 25 procent av sin landyta för olika naturskyddsområden är utrymmet för elefanter begränsat. Ugalla patrulleras av beväpnande vakter för att skydda djuren från tjuvjakt. Tjuvjakten har ökat i området på grund av en ökad mängd vapen, lättare att transportera ut tjuvgodset ur landet samt en stor efterfrågan på elfenben och elefanthår från Asien.

– För att skapa ett hållbart bevarande av biologisk mångfald krävs integrerade bevarandestrategier där olika ministerier och sektorer är inblandade. Det omfattar bevarandet av olika resurser som krävs för både djurliv, vegetation och den fattiga landsbygdsbefolkningen. Regelbundna samordnade patruller mot tjuvjakt bör införas över hela Ugalla och de omgivande områdena, säger Elikana Kalumanga, doktorand på Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information Sara Cousins, professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, e-post sara.cousins@natgeo.su.se, tfn 08-16 47 67, mobil 0708-10 15 95.

Enligt den så kallade kosmetikaförordningen måste kosmetiska produkter (till exempel smink, hudkräm, schampoo, deodorant, tandkräm) idag ha en innehållsdeklaration, så att konsumenter ska kunna undvika de ämnen man inte tål.

Doftämnet linalylacetat är ett undantag: ämnet finns inte upptaget i kosmetikaförordningen och behöver heller inte redovisas i innehållsförteckningar.

Linalylacetat är i sig svagt allergiframkallande. Men studier vid Sahlgrenska akademin visar nu att ämnet kan reagera med syret i luften och bilda starkt allergiframkallande hydroperoxider.

Linalylacetat kan därmed vara en vanlig orsak till kontaktallergier.<br /><br />I studien testade forskarna 1 717 personer som var under utredning för eksem kopplat till kontaktallergi. Ungefär 2 procent av dem visade allergiska reaktioner mot linalylacetat.

– Det kan låta som en liten andel. Men det betyder att det är ungefär lika vanligt att vara kontaktallergisk mot linalylacetat som mot de andra doftämnen som listas i kosmetikaförordningen, säger Lina Hagvall, forskare vid Göteborgs universitet.

Personerna som reagerade mot oxiderad linalylacetat testades även mot andra doftämnen som ingår i dagens rutintester. Hela 57 procent visade då ingen allergisk reaktion.

– Försöken visar att det behövs en bred testpanel för att fånga kontaktallergier mot doftämnen. Majoriteten av de som har kontaktallergi mot oxiderad linalylacetat upptäcks alltså inte med dagens allergitester, säger Lina Hagvall:

– Eftersom ämnet heller inte deklareras på kosmetiska produkter har de som är allergiska svårt att undvika ämnet, vilket i värsta fall kan leda till att eksemen förvärras och blir kroniska.

Resultaten i studien bör enligt Göteborgsforskarna leda till att oxiderad linalylacetat inkluderas bland de doftämnen som används för diagnostisering av kontaktallergi. Ämnet bör dessutom redovisas i kosmetiska produkters innehållsförteckning, anser forskarna.

Artikeln Air-oxidized linalyl acetate An emerging fragrance allergen? publiceras i den vetenskapliga tidskriften Contact Dermatitis.

Länk till artikel

FAKTA KONTAKTALLERGI

Kontaktallergi innebär att kroppen utvecklar ett immunologiskt minne mot kemikalier i omgivningen. Kontaktallergi visar sig vanligtvis genom att huden utvecklar eksem i det område där kontakten skett med det främmande ämnet. I detalj uppstår den allergiska reaktionen när ämnet binder till hudens proteiner och aktiverar immunförsvaret. Långvarig kontakt kan leda till kroniska, svårbehandlade eksem.

De vanligaste orsakerna till kontaktallergi är exponering för doftämnen, metaller och konserveringsmedel. I kosmetikaförordningens märkningskrav för kosmetiska produkter ingår 26 doftämnen och 2 naturliga doftämnesblandningar.

Kontaktinformation
Kontakt: Lina Hagvall, fil. dr., forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, lina.hagvall@gu.se

Förutom mjältens viktiga funktion i vårt immunförsvar, har den även förmågan att dra sig samman och tömma sitt förråd av röda blodkroppar vilket ger möjligheter till en ökad prestation. Det kan ge positiva effekter i samband med sporter som klättring på hög höjd, fridykning och troligen även underlätta vid vissa sjukdomar där syretillförseln är minskad som vid exempelvis KOL och sömnapné.

Det övergripande syftet med avhandlingen har varit att klarlägga vad som startar mjältens sammandragning. Studierna i avhandlingen har lett till flera viktiga upptäckter.

Syrebrist är en viktig initierande faktor av mjältens sammandragning, och både syrebrist som uppkommer till följd av att hålla andan och från simulerad hög höjd startar sammandragningen. Men det sker en starkare sammandragning vid andhållning än vid höghöjdsexponering. En viktig skillnad mellan dessa situationer är att nivåerna av koldioxid är låga på hög höjd och höga vid andhållning, ökade nivåer av koldioxid förstärker antagligen sammandragningen i samband med andhållning.

Det finns fysiologiska funktioner som svarar med en ”allt-eller-inget” respons, avhandlingen har visat att mjälten inte tillhör dem. Mjälten drar sig istället samman gradvis, i förhållande till aktuellt stimulus. Det kan ge gynnsamma effekter i samband med arbete och prestation på hög höjd, samt minska belastningen på hjärtat i mindre ansträngande situationer när mjälten lagrar blodet igen.

Mjältens förmåga att dra sig samman har funnits bli förstärkt vid långvarig exponering för syrebrist och hårt arbete, vilket har visat sig i samband med en bestigning av Mt Everest. Det ger viktig information om att mjältens sammandragning möjligen är träningsbar och att den anpassas vid acklimatisering.

– Det viktigaste är att vi förstår hur denna respons fungerar och lär oss se vinsterna av den, oavsett om det handlar om idrottsprestationer eller hälsoaspekter, säger doktorand Angelica Lodin-Sundström.

Studierna har genomförts både på labb och i fält i Himalaya. Avhandlingen försvaras 2 juni vid Mittuniversitetet, Campus Östersund.

Mer information om avhandlingen ”Initiation of Spleen Contraction Resulting in Natural Blood Boosting in Humans” hittar du här.

Kontaktinformation
Angelica Lodin-Sundström, doktorand, 070-640 41 68, e-post: angelica.lodin-sundstrom@miun.se

För några år sedan visade Ola Andersson med kollegor i en klinisk studie omfattande 400 nyfödda att risken för järnbrist vid fyra månaders ålder var betydligt lägre hos de barn som avnavlats tre minuter efter födelsen än de som avnavlades inom tio sekunder. Barnen i studien var fullgångna och välnärda barn till friska mammor.

– Om man låter navelsträngen sitta kvar i tre minuter, fortsätter blodet att strömma in i barnets blodomlopp. Barnet får cirka en deciliter extra blod, vilket motsvarar två liter hos en vuxen, säger Ola Andersson, forskare vid Uppsala universitet och barnläkare i Halmstad.

I stora delar av världen avnavlas barn direkt efter födseln och går därmed miste om ett viktigt järntillskott via navelsträngsblodet. I fattigare länder kan detta vara av särskilt stor betydelse för barnets utveckling, enligt forskarna.

Den aktuella studien i JAMA Pediatrics är en fyraårsuppföljning av totalt 263 (69%) av barnen från den första studien. Man undersökte barnens utveckling, både via IQ-test, kognitiva tester och frågeformulär till föräldrarna.

Resultaten visar ingen skillnad i IQ eller allmän utveckling mellan tidigt eller sent avnavlade barn. Däremot kunde både test och frågeformulär visa att sent avnavlade barn hade något bättre finmotorik vid fyra års ålder. Skillnaden blev tydligare när forskarna tittade på könsskillnader. Det var framför allt hos pojkarna sen avnavling hade betydelse för finmotoriken.

– Flickor har redan från födseln allmänt ett bättre järnförråd, så pojkar har ökad risk för järnbrist. Vi hoppas att vår studie leder till nya rekommendationer runt om i världen.

Länk till artikeln i JAMA Pediatrics

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ola Andersson, tel: 0709-66 41 80, eller ola.andersson@kbh.uu.se

Eva Pettersson och Linda Mattsson heter de två BTH-forskare som har koordinerat arbetet med att ta fram stödmaterial för grund- och gymnasieskolorna, som regeringen efterfrågat.

Bakgrunden är att regeringen i höstas gav uppdrag åt Skolverket att stimulera och stödja grund- och gymnasieskolors arbete med särskilt begåvade elever genom att utarbeta ett särskilt stödmaterial. Materialet ska innehålla anvisningar om hur arbetet med särskilt begåvade elever kan organiseras samt ge exempel på undervisningsmetoder och arbetssätt utifrån rådande lagstiftning och aktuell forskning.

– Materialet är tänkt att användas som underlag vid kunskapsuppbyggnad, till handlingsplaner och som praktiska råd när skolor utvecklar arbetet med särskilt begåvade elever. Materialet består både av övergripande frågor om stöd för utvecklingen av särskilt begåvade elever och av exempel på hur särskild begåvning kan yttra sig i olika ämnen och hur lärare kan anpassa undervisningen. Detta material ger en introduktion till hur skolan kan arbeta med särskilt begåvade elevers utveckling. Vidare ger det inspiration för planering, genomförande och utveckling av undervisningen där syftet är att stimulera och utmana eleverna, berättar Eva Pettersson och Linda Mattsson vid BTH.

Fakta
Eva Pettersson och Linda Mattsson är båda disputerade inom området ”gifted education” i matematik och verksamma som lektor respektive adjunkt vid BTH. Sedan många år har de på olika sätt arbetat med särskilt begåvade elever, främst inom matematik. Arbetet inkluderar bland annat utveckling av och undervisning på högskolekurser; föreläsningar på konferenser och lärarfortbildningar och deltagande i internationella nätverk. Linda och Eva driver också webbsidan Mattetalanger vid Nationellt centrum för matematikutbildning, NCM.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Eva Pettersson, via e-post: eva.pettersson@bth.se eller via telefon: 0455-38 54 25 eller Linda Mattsson, e-post: linda.mattsson@bth.se eller via telefon: 0455-38 54 56.