Artikel från forskning.se

Den här artikeln kommer från redaktionen på forskning.se. Läs om hur redaktionen jobbar.

9 maj 2011

Premiär för årets fästingsäsong

Den efterlängtade värmen är här och med den kommer också de inte lika populära fästingarna fram. I framtiden kan vi dessvärre räkna med allt fler fästingar och på platser där det tidigare varit för kallt.

Thomas Jaenson är professor i biologi (särskilt medicinsk entomologi) vid institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet. Han har bland annat forskat på hur klimatförändring förändrar fästingarnas livsvillkor.  

Vad är en fästing för djur?
— Det är ett spindeldjur — en grupp där allt från spindlar och skorpioner till små och stora kvalster ingår. Fästingar är en typ av större, blodsugande kvalster och det finns runt 900 fästingarter i hela världen. Den vanligaste i Europa är arten Ixodes ricinus.

Hur lever fästingarna?
— Fästingar kan suga blod hos allt från ormar och möss till större däggdjur. Under fästingens fyra olika livsstadier — ägg, larv, nymf och vuxen hona eller hane — suger den blod både som larv, nymf och vuxen hona. Hanens enda syfte är att para sig med honorna. Ibland kan man se en fullvuxen hona på till exempel en hund där fästinghonan har en eller flera mindre fästingar hängande på sig. Det är hanar som försöker para sig med honan.

Hur många gånger kan en fästing suga blod?
— Fästingar tar ett stort blodmål under varje aktivt livsstadium. När larverna sugit blod en gång utvecklas de till nymfer och nymferna utvecklas efter sitt enda blodmål till honor eller hanar.  Efter att den vuxna honan ätit färdigt ramlar hon av sitt värddjur och lägger alla sina ägg — upp till 2 000 — på ett och samma ställe. Därefter dör hon.

2 000 ägg? Hur stor är överlevnadsstatistiken?
— I en konstant fästingpopulation blir bara två av äggen fullvuxna fästingar. Det är alltså en hög dödlighet bland framförallt äggen och larverna. Viktigaste mortalitetsfaktorerna är uttorkning samt svält när de blodsökande stadierna inte finner några värddjur.

När riskerar man att få en fästing?
— Vår vanligaste art är aktiv när temperaturen stiger över 5 grader. Den aktiva perioden och antalet fästingar kommer dock att öka i framtiden. Det har vi kunnat förutspå med hjälp av SMHI:s prognos över vegetationsperioden som i framtiden kommer att bli längre. Man kan redan nu se att fästingar spridit sig norrut till Lappland där de tidigare inte fanns, något som beror på klimatförändringar. Samtidigt som antalet ökar i norr kommer det också att minska i sydöstra Sverige där vi får allt för torrt. Fästingar behöver hög luftfuktighet i markskiktet där de tillbringar den mesta tiden.

Hur kan vi hålla nere antalet fästingar?
— För att minska fästingarnas spridning — och även spridningen av de sjukdomar som fästingarna bär på – måste vi begränsa antalet rådjur i antal och till vissa områden. Rådjur och andra hjortdjur är tacksamma värddjur för fästingar i flera olika livsstadier och det finns ett starkt samband mellan rådjurspopulationen och fästingpopulationen. Även om fästingpopulationen på lång sikt kommer att öka, har den under de senaste två åren på sina håll ändå minskat. Detta beror på att vi just haft två stränga vintrar och därför färre rådjur i Sverige. Omvänt hade vi under 90-talet väldigt många rådjur, vilket resulterade i en högre fästingpopulation.

Vilket är det bästa sättet att undvika att få en fästing i vår?
— Ha stövlar och långbyxor – gärna instoppade i stövlarna. Med ljusa kläder är chansen att se fästingarna större. Fästingar finns i markvegetation och ibland i lägre buskage, de kan varken hoppa eller flyga. Om en fästing hinner sätta sig är det viktigt att plocka bort den direkt. Ju längre tid fästingen hinner suga desto mer saliv med mikroorganismer hinner den föra över till oss, vilket ökar risken för att bli sjuk.

Text: Elin Melin, forskning.se

Fästingar som sjukdomsspridare:

Att fästingar kan växla mellan olika värddjur under en och samma livstid gör att de effektivt kan sprida sjukdomar orsakade av virus och bakterier från djur som näbbmöss och smågnagare till oss människor. När fästingen suger blod utsöndrar den saliv som innehåller bedövande och smärtstillande ämnen. Saliven innehåller också ämnen som gör att blodet inte levrar sig i fästingens matsmältningskanal. Därutöver innehåller saliven de bakterier, virus och andra mikroparasiter som fästingen kan bära på.

Borrelia: Flera olika arter av Borreliabakterier kan orsaka sjukdom hos oss människor. 5 — 20 procent av nymferna är infekterade med Borreliabakterier och 15 — 30 procent av de vuxna fästingarna är infekterade med Borreliabakterier. Om man blir smittad med Borrelia är inkubationstiden i genomsnitt en till två veckor. Sjukdomen kan behandlas med antibiotika. 

TBE: Fästingburen hjärnhinneinflammation är en virussjukdom som ofta är rätt begränsad till vissa områden i Sverige. Fästingarna kan infekteras av viruset genom till exempel skogsmöss eller ärva viruset från sin fästingmamma. De flesta människor som får TBE blir återställda, men en tredjedel får bestående men. Det finns vaccin som skyddar mot TBE. 

Tularemi/Harpest: Fästingar kan sprida tularemi. På Kosteröarna i Bohuslän och speciellt på Karlsöarna vid Gotland, är det mycket troligt att just fästingar har bidragit till överföring av tularemi till människa (från skogshare). Fästingöverförd tularemi är även känt från Nordamerika och Sovjetunionen/Ryssland. På sensomrarna i Norrland är det oftast fråga om stickmyggöverförd tularemi till människor. Hur myggorna får infektionen, för att sedan sprida den vidare, är mer osäkert.

Kontaktinformation
red@forskning.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera